Forskarna vet fortfarande inte allt om varför vi sover, men vi har alla känt av resultatet om man inte har fått tillräckligt med sömn: trötthet, lättretlighet, sämre minne och koncentrationsförmåga. Längre perioder utan sömn kan ge ångest– och depressionssymptom och även diabetesliknande tillstånd. Övervikt och hjärt–kärlsjukdomar kan också kopplas till sömnbrist.
Spädbarn har en mycket större andel drömsömn (REM–sömn) än vuxna. Hos vuxna är ungefär en fjärdedel av sömnperioden drömsömn. Hos spädbarn kallas detta aktiv sömn och hos nyfödda utgör ungefär hälften av sovtiden sådan sömn. Hos för tidigt födda kan REM–sömnen utgöra en ännu större del av sömnen, upp till 80 procent.
 
En annan skillnad mellan spädbarns och vuxnas sömn har med sömncykler att göra. En sömncykel går från vakenepisod till vakenepisod. Före ettårsåldern är en sömncykel ca 50–60 minuter, vilket innebär att det är normalt att spädbarn har en vakenepisod en gång i timmen. De barn som sover tillsammans med andra kan normalt ha ännu flera vakenepisoder. Föräldrarna lägger i regel inte märke till vakenepisoderna om inte barnet gråter.
Sömncykeln utvecklas hela vägen från vagga till grav. Hos riktigt små barn utvecklas sömnen efterhand som hjärnan utvecklas. Man kan till exempel registrera en begynnande differentiering mellan sömnstadium 1, 2, 3 och 4 efter ungefär den tredje–fjärde levnadsmånaden. Uppdelningen i djup sömn (stadium 3 och 4) och REM–sömn (stadium 1 och 2) är etablerad vid ettårsåldern.
 
Men längden på varje sömncykel och de olika stadiernas procentandel förändras efterhand som åldern ökar. Runt tvåårsåldern är sömncykeln ungefär 75 minuter och upp till sexårsåldern ökar den därefter gradvis till ca 80–90 minuter – precis som hos vuxna. Det innebär att även vi vuxna har en vakenepisod med ungefär en och en halvtimmes mellanrum utan att vi minns eller registrerar det.
Fram till sexmånadersåldern inleds en sömncykel alltid med aktiv sömn. Det innebär att barnet sover mycket lätt och kan förändra ansiktsuttryck, röra armar och ben, öppna ögonen och kanske smågråta lite. Många föräldrar misstolkar detta och tror att det betyder att barnet inte kommer att sova eller att barnet har vaknat när det i själva verket fortfarande befinner sig i REM–sömn. Kanske väcks barnet riktigt av att föräldrarna pratar med det, medan föräldrarna tror att uppvaknandet är ett tecken på hunger eller rädsla. Föräldrar som på det här sättet är ”överkänsliga” för barnets signaler när det sover kan bidra till att försämra barnets förmåga att komma till ro på egen hand.
Vid ungefär tre månaders ålder ändras sömnmönstret så att barnet går via lätt sömn till djup sömn när det somnar – precis som vuxna.
 
SÖMNENS OLIKA STADIER
Stadium 1 och 2: REM–sömn (drömsömn), lätt sömn, hos spädbarn även kallad aktiv sömn. Stadium 3 och 4: djup sömn, även kallad ”slow wave”–sömn eller deltasömn.
 
 
 
Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelUtveckla ditt barns humor!
Nästa artikelVälkommen till Babyvärlden
DELA