Historier från vardagen!

Är det något man inte är så är det ledig. Min sambo kallar det till och med för semester när hon går på jobbet. Från tidig morgon till sen kväll är det fullt upp. Ständigt saker som ska göras, uppgifter som ska klaras av och rutiner som ska följas. Har man tur får man ett par timmars sömn innan det är dags för ännu en dag och ännu en.

Slår man upp ordet ledighet så kan man läsa att ordet är synonymt med vila och rast. Med andra ord så långt från pappaledighet som man kan komma. Aldrig att man skulle komma på tanken att kalla pappaledighet för papparast eller pappavila. Rast har man aldrig och vila får man göra när man dör, vad det verkar.

Ledig är som sagt det sista man är. Jag har inte varit ledig sedan min son föddes för tre år sedan. Nu är jag pappaledig på nytt. Denna gång med mina bedårande tvillingdöttrar. Till trots för goda intentioner och en önskan om en balanserad vardag är det som om tiden aldrig räcker till. Inte ens semester utomlands är ledighet på riktigt utan endast ett miljöombyte och jag längtar efter att kunna gå på muggen och stänga dörren bakom mig.

Missförstå mig rätt, jag värdesätter varenda minut med mina barn. Det är en ynnest att få vara dem nära och se deras framsteg i stort och smått. Ingenting är så energigivande som en blöt och snorig kyss av sina älskade små. Bara dagarna inte vore så stressiga och slitsamma.

Läs mer: Fan, jag skjuter inte med lösplugg!

När kvällen väl kommer
Leka, laga mat, öva tvillingarna på att gå, byta blöjor, gå ut med soporna, städa, laga ännu mera mat, byta ännu fler blöjor, hämta på dagis etc. För att inte tala om att hinna med personliga saker som att gå till frisören eller handla nya kläder. Man får helt enkelt acceptera att man går omkring som en fågelskrämma. När kvällen väl kommer och ungarna förhoppningsviss sover är man för trött. Allt annat en det mest basala får vänta. Jag gör det imorgon istället tänker man precis som om morgondagen skulle se annorlunda ut. Precis som om frisören eller klädesbutiken skulle vara öppna mitt i natten. Gud ske lov för att matbutikerna i alla fall är öppna sent.

Multitasking dad

Jag som är spontan tvingas nu planera flera månader i förväg. ”Kan du vara barnvakt ett par timmar? Jag kan passa dina barn när du behöver det”. Problemet är bara att erbjudandet om att passa vännernas barn aldrig riktigt passar. Det kostar helt enkelt mer än vad det smakar.


Dåligt samvete

Umgås med vänner är ett kapitel för sig. De vänner som inte har barn tröttnar snart på allt babysnack och att man aldrig är med på något och de med barn är liksom en själv för slutkörda för att egentligen orka umgås. Då återstår det att snacka i telefon, vilket inte är helt lätt att få till. Folk tycks aldrig lära sig när det passar att ringa. Vare sig det är vänner eller familj ringer de alltid mitt i läggnings eller middagstid. Det är lite av ett moment 22. På dagen då man själv har tid att snacka, sitter de i möten eller är upptagna på annat vis. På eftermiddagarna finns det inte en chans i världen att man hinner ta telefonen och på kvällarna är man allt för trött för att orka.

Varför ska man gifta sig?

Kommer på mig själv med att ha dåligt samvete för att jag kan längta efter den dag då barna skall stå på egna ben. Jag vill inte missa en enda minut av deras utveckling samtidigt som jag längtar efter att få vara pappaledig på riktigt. Det här låter förstås alldeles för negativt. Att bli pappa är det bästa jag gjort, men omställningen till livet som förälder tar mycket längre tid än vad jag hade räknat med. Jag minns fortfarande allt för väl hur jag hade det innan och som med alla minnen är det de roliga, positiva man minns bäst.

Redan de gamla grekerna sa att man inte skulle vara blyg och försagt till sitt sätt, då en dristig man har större lycka i allt han företar sig. Ett talesätt jag gärna önskar efterleva, men vad det gäller pappaledighet är det frågan om jag inte tagit mig vatten över huvudet. Jag är aldrig så orädd som när jag tänker på att detta inte slutar med pappaledigheten utan kommer att hålla på till dess att barna flyttat hemifrån. Om det ens tar slut då. Och jag som har en god vän på snart 40 år som fortfarande bor kvar hos sin mamma.

Ja, ja, jag skull inte vilja ha det på något annat vis. När ungarna väl blivit vuxna står man väl där med byxorna nere utan att ha en aning om vad man ska använda all ledighet till och saknar tiden då barna var små.

 

Läs också: Rosa kläder


Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikel”Jag är glad att jag födde naturligt”
Nästa artikelPar tvingades lämna tillbaka adoptivson
DELA