Uncategorized- Ungjävel!

– Ungjävel!

Av av Jesper Juul. Ill.foto: iStockphoto 94 Uppdaterad 26.09.11

Får man bli riktigt arg på sitt barn?

Det korta svaret är: ”Ja, det får man!”. Faktum är att det, enligt Jesper Juul, är ens plikt att visa sitt barn hela känsloregistret. Därmed kan du bli arg med gott samvete. Om du kan det alltså…

Läs: Så slår du bäst dina barn

För eftersom nästan alla föräldrar idag verkligen vill vara snälla mot sina barn, med önskan om att få samma beteende tillbaka, är det svårt i praktiken. Även om ingen kan leva upp till kravet om ständig snällhet får det prägla våra viktigaste kärleksförhållanden.

Föräldrar kan välja om de vill spela teater för och tillsammans med sina barn (och få skuldkänslor när de faller utanför rollen och uppför sig som vanliga människor), eller så kan de använda möjligheten som föräldrar att bli klokare på sig själv, sin egen historia, egna värderingar och inte minst känslor. Unga kvinnor som blir mammor idag är uppvuxna med kravet att alltid vara milda, snälla och duktiga. Detsamma gäller i stor grad för unga män eftersom deras aggressivitet blir misstänkliggjord och problematiserad från det att de börjar förskolan.

Det finns självklart både föräldrar och förskolor som har tillräckligt med sunt förnuft att styra bort från denna galenskap, men de är i minoritet.

Sagt på ett annat sätt: är det OK att vara arg, sur, ledsen, jublande lycklig, förnärmad, sårad och alla andra känslor som är en del av att vara människa tillsammans med andra människor? Ja, det är inte bara OK, det är nästan en plikt att visa sina barn vad det innebär att vara människa bland andra människor. Låt dem uppleva skillnaden på att vara en helt autentisk människa tillsammans med andra människor och visa på de situationer som kräver att man håller en låg, känslomässig profil och nöjer sig med att vara formell och hövlig. Det är en plikt eftersom det är förutsättningen för att barn ska kunna utveckla en sund mental hälsa och livskompetens.

Fri tillgång till aggression, glädje, sorg och sexualitet är förutsättningen för ett gott liv både för oss själva och tillsammans med de människor vi tycker om, älskar och förälskar oss i – nära vänner, barn, föräldrar, älskare och partner. Alla dessa känslor tar det en hel barndom och ungdom att integrera i vår existens, på ett sådant sätt att det för det mesta är vi som äger känslorna och inte de oss. Att äga sina känslor är inte detsamma som att ha kontroll på dem men att kunna ta ansvaret för dem istället för att ge andra skulden.

Många av oss har inte haft möjlighet att utveckla denna livskompetens under uppväxten, men då dyker frågorna garanterat upp när vi får barn. Barn utmanar oss (till skillnad från husdjur) dagligen på en djupt existentiell nivå, och det medför att vi av och till mister både överblick och självkontroll. Precis som barn gör, och därför är inte föräldrarnas känsloutbrott något problem för barn. Det gör intryck på dem, men det skadar inte dem. Det skadar bara deras utveckling om föräldrarna inte är ”vuxna nog” att ta ansvar för sina känslor och ger barnen skulden när vi låter aggressionen utvecklas destruktivt – till våldsyttringar.

Hur tackla egna utbrott i förhållande till barnet?
Genom att ta ansvar för det. Det betyder ofta att vi måste reflektera över oss själva, prata med goda vänner och andra för att komma till klarhet i vad i barnets beteende som triggar våra utbrott och varför. Den enda vägledning jag kan ge är att poängtera att det inte handlar om moral. Det handlar om konkreta upplevelser.

 

Om man hör till de föräldrar som blir arga tjugo gånger om dagen (och femtiotjugo på söndagen) måste man se till så att barnet är OK. Det gör man bäst genom att få hjälp från goda vänner eller en psykolog/psykoterapeut genom att integrera de känslor och upplevelser som egentligen skulle varit på plats i 20-årsåldern. Jag blev själv far som 23-åring och behövde professionell hjälp när min son var 2 ½ år gammal eftersom jag upplevde att vi ”satt i samma sandlåda” och var lika barnsliga.

Många föräldrar kan klara sig med mindre och är mycket bättre på att få något konstruktivt ut av konflikterna med barnen än jag var. Vi måste inse att människor är irrationella varelser och att de människor som förnekar den delen av sig själv är de mest ensamma. Ta emot barnens utmaningar, lär dig mer om dig själv och tacka barnen för den visdom du till slut får när du blir mormor eller farfar! Ge barnen möjlighet att berika ditt liv istället för att belasta dig själv med skuld och dåligt samvete. Bättre barndom kan ingen önska sig!

Belöning fungerar inte

Följ bebisens utveckling:
Ladda ner appen

Vad tyckte du om artikeln? 

Senaste artiklarna:

7 miljötips för familjer som vill sluta använda plast

• Använd tygpåse eller väska istället för plastpåsar när du handlar. När det är möjligt, köp matvaror som inte är plastförpackade. • Använd matlåda i stål eller glas...