Jag och min man ska bli föräldrar. Vi väntar på att få datumet med stort "D".
Vi  vet att vår lille kille finns i en annan del av världen. Vi vet att han finns, hur han ser ut, hur gammal han är. Vi vet än så länge inte NÄR vi får träffa honom. Vi väntar. Och längtar. I denna sommarserie ska vi försöka skriva om vår längtan, vår planering och vårt livs resa! Resan till lilla E.
Vi har ju fått en del information att läsa, det är bra om vi förberett så mycket som möjligt när nästa besked kommer, det preliminära resebeskedet. Bland annat så står det att vi ska ha med oss 6-7st ”presenter” till tjänstemän som vi kommer träffa på olika myndigheter. Det står att de uppskattar glas. Jaha… Glas? Med tanke på att vi inte är den första familjen de träffar så känns det liiiite svårt att komma på en bra glas-present. Hur många snöbolls- och hallonlyktor tror ni att de fått vid det här laget?
 
Ännu en vecka…
Veckorna går och vi väntar och väntar. Varje fredag kan man konstatera att ännu en vecka gått utan några besked.
 
Å andra sidan kan man ju vända på saken och konstatera att för varje vecka som gått så har vi kommit ännu en vecka närmare vår avresa.
Vi längtar ju efter vår lille pojke. Känns väldig konstigt att vi är här och han är där. Vi vill veta hur hans operation gick (han har gomspalt), vi hade velat vara med och krama och pussa på honom. Inte skulle han behöva gå igenom det på egen hand.
 
Vänta bara, snart lilla E, snart är du hos oss och tillsammans blir vi en familj som ska gå starka mot världen! 😉
Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelNär separationsångesten inte går över
Nästa artikelHur stort tålamod har du?
DELA