En del känner att bara tanken på en andra förlossning är svår att stå ut med. Rädsla- och oroskänslor blandas om vartannat. Men hjälp finns och det tänker omföderskan Moa Karlsson från Lidköping se till att få.
- Förhoppningsvis kan jag omvandla mina jobbiga känslor till kraft när jag ska föda fram mitt andra barn, säger hon.
 
Moa Karlsson från Lidköping befinner sig nu i juldagarna i 18e veckan med sitt andra barn. Ett barn som är planerat, trots en jobbig upplevelse från den första förlossningen. Eftersom det är ganska lång tid kvar till den stundande födseln i maj tar Moa det hela än så länge med någorlunda ro.
– Jag tänker att det är ju inte än. Men jag vet ändå att den jobbiga känslan fortfarande finns kvar inom mig. Så under min tid som gravid måste jag ta tag i det här på allvar.
 
Moa Karlsson beskriver sin förlossning med förstfödda dottern för 15 månader sen som en mycket jobbig upplevelse. Hon kände ett tag att hon ville dö – bara hon slapp ifrån smärtan och den panik och ångest som kom i väntan på nästa värk. Eftersom hon öppnade sig ganska snabbt tyckte inte barnmorskan att de skulle sätta in något smärtstillande som till exempel epidural. Det skulle ändå inte hinna värka, menade hon. Nu i efterhand funderar Moa på om det ändå inte skulle varit bra att ha fått något mer än den lustgas hon hade. Hon tänker därför fråga mer om hur epidural egentligen fungerar och påverkar kroppen under förlossningen.
 
Hjälp finns att få
Auroramottagningar finns på flera sjukhus runt om i landet. Hit kommer kvinnor som har en rädsla eller en stark oro inför att föda, antingen för första gången eller som omföderska. När det som i Moa Karlssons fall handlar om att ha en jobbig upplevelse bakom sig, kallas det för sekundär förlossningsrädsla. Bland förstföderskor heter det primär förlossningsrädsla.
 
Målet för auroramottagningarna är att få kvinnan att lita på sin förmåga att våga föda barn och bli mamma oavsett vilket sätt hon föder på. De vill också ge kvinnan självförtroende att våga lita på att sjukvården kommer ge den hjälp och stöd som hon behöver. Fokus läggs även på att själva graviditeten ska bli så bra och trygg som möjligt. Moa Karlsson har nämnt för sin barnmorska att hon har jobbiga känslor sen första förlossningen. Hon hoppas nu få komma till Aurora på Näls sjukhus som ligger nära Trollhättan i Västergötland.
 
 Men Moa Karlsson har förutom kommande stödsamtal också försökt hjälpa sig själv. Tack vare boken ”Rädd för att föda: din väg att våga” har Moa förstått lite mer om sin rädsla. Innan hon läste boken var känslorna enbart diffusa och svåra att sätta ord på.
– Jag visste inte riktigt vad det var jag var rädd för. Jag fick ångest bara jag tänkte på förlossningen med min dotter och visste inte riktigt vad de jobbiga känslorna betydde. Men nu vet jag att det är just smärtan jag är rädd för. Och ångesten jag hade inför smärtan.  
 
Viktigt med bearbetning och samtal
När det gäller bearbetning av upplevelsen från en förlossning är det viktigt att förstå vad som egentligen hände. Speciellt då många kvinnnor bär på minnesluckor. Universitetslektor Marie Berg från Göteborg har genomfört en studie av kvinnors upplevelser från deras förlossningar. Av 150 kvinnor var det bara lite över hälften som efter förlossningen hade ett samtal med en barnmorska om hur födseln gick, ett så kallat postpartumsamtal. Marie Berg konstaterade i studien att flera kvinnor kände sig övergivna och inte kände sig förstådda, trots den skrivna förlossningsplan som gjorts upp tidigare.
 
På Danderyds sjukhus Auroramottagning har man sett en ökning av att fler önskar planerade kejsarsnitt, främst i storstadsregionerna. Orsaken tror man beror på att det blivit en stressigare tillvaro på förlossningsavdelningarna och att föderskor inte kännt sig så omhändertagna som de egentligen önskat. Därför tror man att fler vill skaffa sig kontroll över nästa förlossning.   
 
Enligt Moa Karlssons förlossningsjournal genomgick hon en så kallad normal förlossning. Men så var inte Moas egna upplevelse.
-Psykiskt tycker jag inte att jag mådde något vidare. Jag kommer ihåg att jag tänkte att hur mycket jag än älskar det här barnet och hur gärna jag än vill ha fler -så gör jag inte om detta! Men jag har hört gott om Aurora och hoppas nu få det stöd jag behöver.
 
  
 
 
Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelSkapa ditt eget julkort!
Nästa artikel”Första jul- och nyårshelgen med Melina” eller ”2008 – året som förändrade våra liv!”
DELA