– Min barnmorska, denna fantastiska människa, var mitt stöd och lotsade mig igenom hela denna kaotiska tid.

Visst finns där lite krämpor och en hel del oro. Men ändå. Vi är nog många som har bilden av barnmorskans vardag som avundsvärd och fylld av livsglädje. Fast det finns förstås en helt annan sida också, när det som skulle bli en lycklig period i livet blir till totalt mörker, och barnmorskan ibland blir en krishanterare som får ta ansvar långt utöver sina egentliga arbetsuppgifter.

Frida Möllerstedt hade turen att ha en sån barnmorska för snart tre år sedan.

– Jag hade en jättejobbig förlossning som nog var den största orsaken att jag sedan fick en allvarlig depression. Direkt efter att vår Selma hade kommit ut kände jag att något inte stämde. Jag kände mig helt oduglig och kunde för allt i världen inte förstå hur jag och min sambo Claes skulle kunna ta hand om henne.

Efter tre dagar på BB i Linköping åkte i alla fall den nyblivna familjen hem. Men Frida blev sämre för var dag. Hon varken sov eller åt och de mest vardagliga sakerna, som att sätta på en tvättmaskin, blev till oöverstigliga problem. Hon försökte övertyga sambon att de var tvungna att lämna bort sin förstfödde. Något han förstås inte tog på allvar. Efter en veckas kaos lyckades i alla fall Fridas mamma övertyga henne om att söka hjälp och samma kväll fick hela familjen plats på special-BB och läkare ställde diagnosen depression.

– Jag trodde inte på dem, tänkte att oavsett behandling skulle jag alltid vara oförmögen att ta hand om ett barn. Men samtidigt mådde jag så dåligt att jag gick med på vad som helst.

Med ett nyfött barn var läget akut och Frida övertalades till ECT, elchocker. Familjen blev kvar på special-BB i elva dygn och under tiden fick hon fem ECT-behandlingar  samtidigt som hon började äta antidepressiva samt sömntabletter. Sjukdomen började sakta klinga av. Frida har ett starkt minne av återhämtningen.

– Selma var en månad gammal och log sitt första leende. Då log jag tillbaka. Att jag kunde göra det var otroligt befriande. Det blev en verklig vändpunkt.

Under sjukdomstiden hade Frida ett starkt stöd av den barnmorska på Freja Barnmorskemottagning i Linköping som hon hade gått till under graviditeten.

– Normalt sett kontaktar inte nyblivna mammor med förlossningsdepressioner oss i första hand, säger Anna Nord på Freja Barnmorskemottagning. Många får ju Baby blues, eller tredagarsdepression som det också kallas, och det är ju en naturlig hormoniell process. Men om det utvecklas till en allvarligare kris så upptäcks det först senare och de flesta söker sig då inte till oss utan till primärvården eller möjligen BVC. Men egentligen vet vi inte och mörkertalet är nog stort.

Nu hade Frida en speciell och nära kontakt med sin barnmorska som stöttade henne och skötte alla kontakter med sjukvården. Så i det här fallet blev det snabba insatser. För även om kanske mer än hälften drabbas av Baby blues och någonstans mellan 8-15 procent utvecklar förlossningsdepression så missar sjukvården ofta detta tillstånd och kvinnorna får ingen hjälp. Många drar sig för att kontakta sjukvården.

– Att känna sig otillräcklig som nybliven mamma, ja till och med avsaknaden av lycka, är något skambelagt, säger Anna Nord. Men även om man älskar sitt barn så lägger depressionen ett lock över tillvaron. Jag pratade med en mamma igår som beskrev det så bra. Hon hade som de flesta längtat så efter att få föda men nu när barnet fanns där framför henne så kunde hon bara se på det, och på sin man, utifrån, som en kylig betraktare.

Frida Möllerstedt jobbar idag som undersköterska på förlossningsavdelning och är utbildad doula. Om en månad firar hon och familjen, för trots allt höll den genom krisen, att Selma fyller tre år.

– Ja, man får väl säga att det blev ett lyckligt slut. Min depression, som ju var rätt extrem med ECT-behandlingar och allt, läkte ändå otroligt snabbt och när jag efter en månad erbjöds samtalsterapi så var jag redan bra. Mycket tack vare min barnmorska.

FAKTA:
En ny amerikansk studie visar att bebisar med deprimerade mammor påverkas negativt i sin fysiska och sociala utveckling. (Hur aktiva papporna varit kan ej utläsas i studien.) Barnläkarna som gjorde studien rekommenderar därför att alla nyförlösta ska följas upp med samtal, något som stöds av The American College of Obstetricians and Gynecologists. De rekommenderar också att de som utvecklat post partum depression ska hänvisas vidare direkt till experthjälp. Mörkertalet är stort – mellan 5 och 25 utvecklar depression enligt studien.

Enligt sjukvårdsrådgivningen.se. utvecklar 8-15 procent förlossningsdepression i Sverige. Även här är mörkertalet stort och man vet egentligen inte hur vanligt detta är.

Läs mer: Världens lyckligaste – eller?!
 

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelLarm om farliga barnvagnar
Nästa artikel10 snabba om: feber
DELA