Mina barn är vuxna nu men som jag minns det så fanns det inga särskilda  bebisaktiviteter när de var små. Babysim fanns nog, men eftersom jag själv inte är så förtjust i vatten så var det aldrig aktuellt. Och de lärde sig simma som andra barn när de själva var mogna, gick på simskola när de själva ville.
Jag tycker det låter lite väl hysteriskt när dagens föräldrar tycker att deras bebis måste gå på exempelvis gym för att inte halka efter i utvecklingen gentemot andra bebisar.
Men hallå, vem har kommit på att barn blir näst intill efterblivna om de inte stimuleras hela tiden med en massa aktiviteter som de ändå inte förstår innebörden av? Jag skulle tro att dessa barn får magsår innan de ens fyllt två, för att deras föräldrar hela tiden jagar aktiviteter så barnen inte får tråkigt.
 
Jag tror snarare att det är föräldrarna som är oroliga och hyperaktiva och blir galna om det inte händer något, hela tiden. Och vart har glädjen att bara finnas till med sina barn tagit vägen? Varför tycker många föräldrar att det är tråkigt att vara föräldralediga och vara hemma med sina barn? Jo, därför att de är så vana att ha sina dagar uppbokade med jobb och möten så de blir helt enkelt rastlösa av att ”bara” vara hemma med de små.
 
Jag tror inte det är bebisarna som behöver aktiveras. Det är deras föräldrar som är så vana att hela tiden vara på språng att de skapar detta behov av bebisaktiviteter. Förr i tiden, när jag var föräldraledig och barnen var små gjorde det inget om inte alla veckans dagar var uppbokade med aktiviteter. Vi kunde ta det lugnt och bara vara tillsammans utan att göra en massa saker. Det kunde räcka att bara läsa en bok eller titta i fönstret på fåglarna. Och inte halkade mina barn efter i utvecklingen för det, tvärtom har de klarat sig galant hittills i livet, utan babygym, babyyoga, babysalsa eller babyteater.
 
Jag vet att det är många föräldrar som försvarar sitt superstressade bebisaktivetsliv med att barnen tycker att det är så roligt. Det är väl klart att de tycker det. Ett tag i alla fall. Tills de inte orkar mer och stupar när de är fem år för att deras liv är för aktivt. De barnen kommer inte heller att klara av att bara göra ingenting, de kommer att bli helt hysteriska om de får en timme ”över” på dagen som inte är uppbokad. Precis som sina föräldrar. Och i tusentals år har faktiskt barn lärt sig allt de behöver kunna ändå, utan att ens ha tagit en enda teaterlektion som bebis.
 
Jag tror att bebisar behöver stimulans, men de behöver kanske inte den sorts stimulans som föräldrarna behöver. Men att utforska mamma och pappa, att ligga på en filt på gräsmattan och titta på träden är väl inte sånt som dagens föräldrar tror att bebisar nöjer sig med.
 
****
Britt Marie bor i Örebro och jobbar som sekreterare på sjukhuset. Hon och hennes man har har varit gifta i 26 år i år och har tre barn: en son som är 27, en dotter som är 24 samt en dotter som är 20 år.
 
Vad tyckte du om artikeln?