Efter en lång tids väntan var tiden äntligen inne, utan att vi förstod det riktigt. En dag ute på stan med man och svärmor traskade jag omkring i affärer och sen blev det en lunch. Det stramde lite runt bäckenet och i magen men jag tänkte inte mer på det. Tänkte att det var min bäckenuppluckring som spökade, hade  räknat med övertid. Kom hem runt 16.00 på eftermiddagen och vi skulle förbereda middagen, men jag kände mig trött och hade ont i kroppen... (Obs! Personen på bilden är inte textförfattaren)
-Jag lägger mig i ett bad sa jag till min man. Ett varmt bad, det hade jag läst att det var bra…
Jag började ana att det var något på gång,men trodde väl inte rikigt att det var så.Efter badet vandrade jag omkring fram o tillbaka i lägenheten o sa att det tröck neråt och gjorde ont…Jag la mig för att vila en stund.
Min man o svärmor bötjade ordna med middagen..
-Middagen är klar säger min man
-Jag är inte hungrig säger jag!
Värkarna som jag förstod att det var nu kom allt tätare…aj va ont det gjorde…
Vi 19.30 kom en blödning och vi ringde till Huddinge Sjukhus,de ville prata med mig,men gud ja kan inte prata det gör så ont. Jag andades som ja läst att man skulle och sköterskan pratade med mig lugnande..Hon berömde min andning.ch jag skrek till att nu gör det ont.
-Vi har fullt här på huddinge,men kom in så får vi kolla på dig!
 
Slemproppen gick och nu började det att trycka på ordentligt, jag mådde illa.Svärmor gick o hämtade bilen.
Tog väskan och gick till bilen. Svärmor körde dit…oj vad det gjorde ont nu!
Strax efter 20.00 var ja inne på HS, tog ett tag innan vi fick komma in…Vänta här sa sköterskan.Vi har fullt här. Min man sa att vi ringt och att de bett oss komma!
Vi fick komma in i ett intagningsrum med en smal säng och massa apparater.Sköterskan skulle ta mitt blodtryck,det gick ej. Jag sa till henne att det gjorde så ont,hjälp mig! Lade mig ner och det gjorde bara ondare och ondare, min man stod vid mitt huvud och höll min hand hårt. Nu var det dags att få på sig CTG.
Vi hörde inga hjärtljud, vad är det som händer. Nu skriker jag att det trycker på och han kommer nu!
Ingen som ville lyssna, sköterskan förskte igen med blodtryck och leta efter barnets hjärtljud..inget händer…jag blir nervös och ledsen…
Sköterskan trycker på larmknappen,AKUTKNAPPEN..varför då? Inspringande kommer det 6 personal på förlossnigsavdelningen. Undersköterkan tog min hand o presenterade sig, Barnmorskan med.Men jag  uppfattade ingenting! De började fråga en massa, när allt började, runt 16.30 sa min man, nu var kl 20.30.
De fick göra hål på fosterhinna, eftersom vattnet inte hade gått. Oj sa Barnsmorksan, du är ju helt öppen. vi måste ha ett rum NU!
 
De sprang med mig från intagningsrummet till en förlossningssal, tvungen att byta till en annan säng! Aj det gjorde ont. Då så sa dem, nu ärdet dags, min krystvärkar hade redan startat..nu va det bara att krysta..jag fickinte skrika då förlorade jag ork, men det var svårt i början men sedan tog jag kontroll över mig själv. Min man talade lungt med mig hela tiden!Och berömde mig!
Ja krysta på nu sa dem, jag drack lite saft emellan, då gick lillkillens hjärtslag upp, eftersom det var rätt lågt! Jag hann inte få någon smärtlindring, bara vanligt syre i mask för bebisens skull.
Ja nu behöver du krysta en gång till, annars måste vi ta till sugklockan, Aldrig i livet sa jag och tog i för kung och fosterland!
 
Nu är han här sa dem, 21.18 kom vår lille kille till världen, det var det snabbaste för en förstagångsföderska sa dem. De la honom på mitt bröst och försöskte få honom och skrika, han  gnydde bara, de hade även förberett oss på att de var tvugna att gå ut med honom till barnbordet och det gjorde dem, och Stolta pappa följde med. Vår lillekille behövde bara lite hjälp på traven med andningen, eftersom allt gått så fort var han chockad, precis som vi! Svärmor var med under hela förlossningen.
Efter en 10 minuter kommer min man in med vår son i en filt och är superglad, och jag fick honom till bröstet igen. Det här var det undebaraste jag varit med om. det gjorde inte så ont att föda barn utan det var värkarna som gjorde ont! Denna dag kommer jag aldrig att glömma, för det var den bästa dagen i våra liv!
Efter allt arbete kom det in en bricka med smörgåsar och kaffe och te! Jag sög i mig allt eftersom jag inte ätit någon middag!Min man hade inte en chans att få en smörgås! Hihi. Telefonen gick varm, min man ringde och smsade alla nära och kära.
Efter några timmar var det dags att flytta till BB avdelningen. Efter 2 dygn på BB fick vi äntligen komma hem!Och det var så underbart!
 
Hälsningar Lotta
 
Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelDagliga skratt med Babyblues
Nästa artikelNär ätandet blir maktkamp
DELA