Om man envisas med sådant som att barnen ska äta grönsakerna, äta köttet, äta upp allt de fått på tallriken, äta sig mätta på huvudrätten innan de får efterrätt, så har man valt att ta sitt föräldraansvar på ett sätt som kommer att föra med sig en otrolig mängd hårt arbete och en hel del konflikter.
Många av oss vuxna har nämligen glömt hur nyanserad och finstämd barns smak och aptit i själva verket är.

De flesta som regelmässigt lagar mat är väl förtrogna med kockens känslighet för kritik, oavsett om den handlar om att det är för mycket eller för lite eller att det inte smakar bra. Den mat som vi serverar vår familj, och speciellt våra barn, blir på många vis tydlig symbol för kärleken till och omsorgen om dem. Därför är vi glada när de tycker om maten och blir ledsna när de inte bryr sig om vad de får eller inte vill äta alls.

Det betyder att många av de konflikter som utspelar sig under våra gemensamma måltider i själva verket ofta handlar om något annat än mat. Men då maten bokstavligen är det man har på bordet mellan sig blir den trots allt temat för familjens konflikter.

Smaken är olika
Ibland handlar det självklart om just maten och näringsinnehållet. Vi vill ju så gärna att barnen ska växa och bli stora och starka. Därför försöker somliga föräldrar att utöva en mycket tydlig kontroll över intaget, måltid för måltid. Om man envisas med sådant som att barnen ska äta grönsakerna, äta köttet, äta upp allt de fått på tallriken, äta sig mätta på huvudrätten innan de får efterrätt, så har man valt att ta sitt föräldraansvar på ett sätt som kommer att föra med sig en otrolig mängd hårt arbete och en hel del konflikter.

Många av oss vuxna har nämligen glömt hur nyanserad och finstämd barns smak och aptit i själva verket är. Därför förundras vi över att de plötsligt inte vill veta av de morötter som de hittills har älskat och vi söker oss till allehanda förklaringar som i regel inte har något med saken att göra. Barns smak ändrar sig bara.

Alla barn – och många vuxna – har perioder som varar i dagar eller veckor då de helst vill äta en och samma sorts mat. Men om man begränsar sin kontroll till vad som köps hem och låter barnen sköta det där på egen hand kommer man att finna att de under en halvårsperiod själva reglerar sin kost. Såvida de inte redan har utsatts för så strikt kontroll att de har tappat känslan för vad kroppen behöver och har lärt sig att vara mer uppmärksamma på hur deras föräldrar vill ha det. Och barns reaktion på förmynderi är som alltid sund och naturlig. Om man pressar dem till att göra något visst under en längre tid, kan man vara fullständigt säker på att de börjar göra det rakt motsatta…

Läs fortsättningen på artikeln här

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikel5 saker som gör din bebis smartare!
Nästa artikelLåt måltiderna vara ifred!
DELA