Nu ska jag gnälla lite.
Jag är trött. Fruktansvärt trött. Inte bara i kroppen utan även i själen. Ibland har man bra dagar o ibland har man mindre bra dagar. Man försöker göra det bästa av det möjliga men det är inte alltid man orkar med det. Jag har ont i mina leder i armarna. Ja inte bara i armarna. Hela jäkla kroppen. Går som en pigg 90-åring för 17. Då går nog 90-åringen bättre än vad jag gör iaf.
Jag skulle gått ner till tvättstugan men jag hoppar nog på det. Hänga upp tvätt med dessa armarna idag är nog inte lönt. Det tar mer kraft o energi än vanligt. Måste ju vara alert resten av dagen med.
Om en timma kommer övriga barn hem. Sen är det full rulle igen. Mer än nu då bara småpojkarna är hemma.
Funderar på att gå ut en stund. Ta en promenad o handla hem lite mat. Lite frisk luft kan ju inte vara helt fel.
Ja så kan det låta ibland.  Det är inte alltid livet är en dans på rosor. Att ha många barn är mycket arbete så jag har valt att vara hemma, så för tillfället jobbar jag inte. Inte ett jobb att gå till utan jag har mitt hemma.
Jag har tidigare jobbat som butiksbiträde men bara 75% för jag ville vara hemma när barnen kom hem från skolan. Nu är jag hemma som sagt och tar hand om bestyren som måste göras hemma som tvätt, disk och städning mm.
Sen kommer barnen hem och det är dags för matlagning, läxläsning och sagostund. Det är samma arbete som de flesta andra gör, jag har bara fler barn att hjälpa.
 
Många tror att bara för att man har stor familj så kan man inte göra saker som många gör med sin familj där det inte finns så många barn, men det kan vi. Det gäller att prioritera. Se vad som är viktigast.
 
Ibland måste jag låta tvätten vänta en dag. Barnen har kläder i sina garderober så det går ingen nöd på dom, men jag får ett dubbelt arbete dagen efter. Ska någon av mina barn tex ha match och jag måste välja mellan att se på matchen och tvätta. Då tar jag hellre dubbelt med tvätt dagen efter. Mycket handlar om att prioritera.
Vårt liv består för det mesta om tider och rutiner. Mycket måste hinnas med och man har sina mål som man vill nå. Dagligen. Jag har ett 24-timmars arbete men hur jobbigt det än kan vara eller låta ibland så skulle jag inte vilja byta med någon annan. Jag älskar min stora familj. Ibland när några av barnen är på sina aktiviteter och vi ha bara de fyra minsta tex då känns det tomt. Verkligen tomt.
Det är mycket plock hela tiden. Dammsugaren går varm här hemma men allt är värt det. När jag sitter vid tex matbordet o ser hela min familj. Då gör det inget att jag har ont i kroppen eller slutkörd efter en arbetsdag i hemmet.
Vi har för det mesta aldrig tråkigt. Vi kan göra en hel del tillsammans och den gemenskapen jag och min sambo har med våra barn önskar jag att alla har!
 
————————-
Elisabeth Nilsson är 38 år och bor i Borgholm. Hon lever tillsammans med sambo och deras 7 barn. Barnen är i åldrarna 16, 13, 12, 7, 7, 4, 2. Sambon har dessutom två barn sedan tidigare som är 18 och 15 år. Elisabeths blogg: http://www.sjubarnsmamma.com/
 
Är det värt slitet med en stor familj – vad tycker du?
…………………. 
 
 
Alla publicerade bidrag får ett åldersanpassat bokpaket från Go’boken 

Vad tyckte du om artikeln?  
DELA
Föregående artikelHemmaförälder – frågor och svar
Nästa artikelFörskola bra för små barns utveckling