Det är en småfuktig, grå morgon och det märks att hösten är i antågande. En ny termin har inletts, något som ofta innebär nystart. Och för några små själar är det en ganska stor förändring på gång. Det är dags för inskolning på dagis. Från att ha varit hemma på heltid med mamma och pappa ska de nu ta plats i en grupp med andra barn, utanför hemmet. Babyvärlden besökte Råå förskola, utanför Helsingborg.

Förskollärare Linda tar emot på avdelningen Jollen. Här har alla avdelningar maritima namn, av naturliga skäl eftersom Råå är ett av Sveriges äldsta fiskelägen. Ljusa trämöbler, en rund mjuk matta och en gunghäst i retro-stil möter mig i ett av rummen. Det är ombonat och i bakgrunden hörs ”Här kommer Pippi Långstrump” från stereon. Miljön känns avslappnad och trygg. Linda står och pratar med en mamma som håller en liten Knut i famnen. Storasyster Astrid busar vant på golvet. Förra terminen gick hon på Jollen men nu har hon flyttats till avdelningen Briggen, som är för större barn, medan lillebror ska stanna kvar.

– Är du redo för lite bus, Knut? Frågar Linda.

– Nääää!

Knut gråter och klänger på mamma. Jag tar för givet att han håller på att skolas in men det visar sig att han började redan i våras. Gråten tilltar och jag känner hur mitt föräldrahjärta snörps åt. Det är banne mig inte lätt det här. Men avskedet görs kort och mamma och Astrid går en trappa upp.

– Det är en förändring för honom att storasyster inte är kvar här förklarar Linda, som nu håller Knut i sin famn. Ungefär 10 sekunder senare slutar Knut att gråta och börjar bygga lego. Men… tänker jag, nyss var han ju jätteledsen. Nu leker han glatt som om inget har hänt.

In genom fönsterrutan på innerdörren tittar nu en mörk liten tjej. Det söta ansiktet spricker upp i ett leende och hon vinkar till Linda. Amina är 15 månader och det är hennes första vecka på Jollen. Bakom henne kommer mamma Mia och kompisen Inez med mamma Frida. Småtjejerna går världsvant in i rummet. Det är ju ändå femte dagen och man har koll! Amina får syn på en boll och börjar genast trixa med den.

– Hon älskar bollar, förklarar hennes mamma.

Lilla Inez hoppar upp på gunghästen och rockar allt annat än blygt fram och tillbaka. Alla skrattar och efter lite småprat frågar Linda om det är någon som vill fika. Amina har nämligen börjat plockat fram ”mat” bestående av plastmorötter, korvar och dito svampar från leksaksköket i hörnet.

– Ska du gå och fika lite med Linda, så sätter jag mig i det andra rummet så länge, säger mamma Frida till sin Inez.

Knut, som alltså är veteranen i gänget, har greppat grötkastrullen och ”serverar” nykomlingarna medan mammorna drar sig tillbaka. Det är dag fem på inskolningsvecka ett och då är föräldrarna närvarande men försöker gå undan så mycket som möjligt för att vänja barnen vid att vara själva med fröken Linda.

– Nästa vecka börjar det på riktigt. Då ska vi lämna byggnaden helt, säger mamma Frida.

– För att inte tala om veckan därpå. Då inträffar det riktiga eldprovet för då börjar vi ju jobba och åker härifrån på riktigt, säger mamma Mia.

Mia och Frida har känt varandra sedan föräldragruppen på BVC, fortsatte sedan att umgås och flickorna har därför träffat varandra sedan de föddes.

– Jag blev jätteglad när jag hörde att vi skulle hamna på samma förskola. Det är en trygghet att tjejerna känner varandra sedan tidigare, säger Mia.

Inskolning handlar framför allt om att vänja barnen vid sin nya tillvaro, men frågan är om det inte i lika hög grad är föräldrarna som behöver vänja sig.

– Nu känner jag mig förväntansfull men i somras tyckte jag det kändes jobbigt. Och i går kom det över mig att vi faktiskt ska lämna vårt barn på riktigt nu. Då högg det till lite i magen, säger Frida.

Inez gör sig påmind och kollar om mamma är kvar. Frida lyfter upp henne ett tag och går sedan tillbaka med henne till de andra barnen. Inez får syn på kritorna som är framplockade och börjar rita. Men roligast är att slänga kritorna på golvet. Linda plockar tålmodigt upp dem efterhand.

Framför mammorna ligger Aminas och Inez trygghetsböcker som de gjort under veckan. Det är foton på familj, släkt, vänner och hemmiljön som barnen kan bläddra i om det behövs.

– Det känns jättebra här, men självklart är det lite blandade känslor, säger Frida. Man brottas med känslor av att svika sitt barn. Att man lämnar det, liksom. Men samtidigt vet man att de får det bra.

Linda förstår att man som förälder kan känna oro.

– Det är jätteviktigt för oss att både barn och föräldrar känner sig trygga. Barnen speglar sig i föräldrarna och känner av om de är osäkra och obekväma. Därför är det bra om man som förälder försöker tänka positivt. Då blir barnen också det.

Det är en stor förändring när barnet börjar på förskola, samtidigt är barn väldigt anpassningsbara.

– Under alla de år jag jobbat som förskolelärare har jag aldrig varit med om att en inskolning inte gått bra. Barnen slussas in och tycker det är roligt. Sen kan barn ha utvecklingsfaser och det kan inträffa andra förändringar i deras liv som gör att de blir extra känsliga en period. Detta har då inte med själva inskolningen att göra, säger Linda.

På Råå förskola finns en grundplan när de planerar inskolningar, men samtidigt är de flexibla och anpassar det till hur det går för det enskilda barnet.

– Ibland har föräldrar vissa saker som de kan vara lite oroliga över och då diskuterar vi och försöker komma på en bra lösning. Det kan till exempel handla om matsituationen och då får föräldrarna vara med och titta under lunchen.

Lindas bästa tips till föräldrar som ska börja lämna på dagis är att vara tydlig.

– Korta avsked, inga tveksamheter. Om man själv drar ut på avskedet börjar barnet undra om föräldern ska gå eller inte, känner av osäkerheten och blir otrygg. Men självklart förstår vi att man som förstagångsförälder har 1000 frågor och därför får föräldrarna får ringa hit hur mycket de vill, säger Linda

Mammorna Frida och Mia börjar se fram emot att få börja arbeta igen men är samtidigt kluvna.

– Man får tänka att man ger sitt barn något, säger Mia. Detta är nästa steg i livet, att träffa andra barn och lära sig umgås i grupp. Och det är ju något positivt.

FAKTA

Förskoleinskolningar kan se lite olika ut. På Råå förskola brukar inskolningsperioden vara i två veckor. Den första veckan är föräldrar och barn där en timme per gång. Det är rullande schema med två nya barn åt gången tillsammans med ett eller flera redan inskolat. Föräldrarna är med, men sitter mesta delen av tiden i ett annat rum, så att barnen vet var de finns och kan gå dit och ”tanka trygghet” om det behövs. Under vecka två lämnar föräldrarna förskolan, allt från 10 minuter till en dryg timme beroende på hur det går. Vecka två är hela gruppen, 12 stycken, närvarande. Då äter barnen på plats och näst sista dagen ska de också ta sin eftermiddagsvila på förskolan. Om allt fungerar lämnas barnen enligt planerat schema vecka tre, då föräldrarna alltså börjar jobba som vanligt.

Läs mer: Hur väljer man rätt förskola?

Dagislämningar blir ofta psykiskt påfrestande

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelOlgas snabba joggingskola
Nästa artikelEn avbruten snabbspolning
DELA