"Moderskapet har gjort mig till en vardags-Pavarotti. En trallande trollmor som inte drar sig för att explodera i sång på offentliga platser. Jag som inte ens tog ton i duschen, hör plötsligt mig själv sjunga högt i parker och på bussar. Allt för att min lilla dotter som snart fyller sex månader ska spricka upp i ett lyckligt leende. Att hon lyckas le när jag sjunger i falsett är villkorslös kärlek.
Häromkvällen när jag körde min numera klassiska kvällsrepertoar med expanderande lungor och vibrerande strupe blev Melina lite molnig. Pappa Johan undrade vad jag sjöng egentligen. Nackdelen med vår lilla tvåspråkiga familj är att när jag och Melina kommunicerar på rena grekiskan exkluderar vi hennes pappa som inte förstår mycket mer än Kalimera och Kalispera. Men han lär sig grekiska barnvisor i rasande fart och ibland hör jag honom sjunga på bruten grekiska: ”Ah konelaki, konelaki xilo pou tha to fas…”
 
När jag översätter denna grekiska barnvisa som jag och miljoner andra barn växt upp med låter det så här: Åh din lilla kanin du kommer få så mycket stryk…”
 
 
Vad tyckte du om artikeln?