När någon nära dör eller riskerar att dö, påverkar det både barn och vuxna.

En doktorsavhandling visar att det är viktigt att vara öppen med det som sker; barnet märker ändå att något är fel. Men till skillnad från vuxna kan barn sörja intensivt ena minuten och leka med kompisarna nästa.

Kati Falk är barnpsykolog och författare till boken “Nära döden, nära livet”. I sitt jobb träffar hon ofta barn som förlorat en närstående.

– Barnet saknar den döde i de situationer den skulle ha varit med, men kanske inte när de är på förskolan och leker med sina kompisar. De kan lättare växla mellan sorgen och nuet. Som vuxen kan man tro att barnet inte sörjer för att det inte gör det hela tiden.

Läs mer: Farväl lilla Angelika

Vuxna ältar och oroar sig för hur framtiden ska bli utan den döde. Men det är abstrakta tankar som små barn ännu inte är mogna för. Barn känner övergivenhet, men saknaden, som vuxna upplever den, kräver förmågan att önska en annan verklighet.

Mikael Wallbergs son insjuknade i leukemi när han var 1,5 år men är idag frisk. Mikael och hans fru Anna funderade mycket över hur de skulle prata med sonen, hans tvillingsyster och deras åtta år äldre syster om sjukdomen.

– Precis i början förklarade vi inte så mycket för honom, berättar Mikael. De allra första dagarna, när han hade väldigt ont, försökte vi mest att trösta och inte visa vår sorg. När han somnade så grät vi. Värre var det med storasyster som såg vår sorg och som förstod hur sjuk han var. Tidigt förklarade en av läkarna att vi inte fick säga till henne att lillebror skulle klara sig när hon frågade. Men hon frågade förstås en massa och hade en väldigt tuff tid.

Inte dölja information för barnen
Avhandlingen ”Även barnen har rätt att veta!”, framlagd av barnsjuksköterskan Eva Mårtenson på Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet, påpekar att det är viktigt att vara öppen med vad som händer. Att låta barnet vara med och ställa frågor och inte försöka dölja information eftersom barnet ändå kommer att märka om något är fel.

När någon nära blir sjuk kan det vara bra att sätta sig ner med sitt barn och prata om hur kroppen fungerar och vad som blivit fel. Läs mer här: Så förklarar du kroppen

När det gäller personer som ska dö är det däremot onödigt att låta barnet leva med oron för att personen ska dö i veckor, månader eller kanske till och med år innan det är dags.

– Man kan säga att det är allvarligt, men att man hoppas att doktorn ska hejda sjukdomen, säger Katia Falk.

Eftersom Mikaels och Annas son var så liten var lek ibland viktigare än ord i försöken att förklara.

– Tidigt i behandlingen visade personalen vad de skulle göra på en av hans nallar som hade både portacat, slang och plåster. Senare fick han en väska med olika typer av blodceller och kunde plötsligt förstå lite av allt som hände med honom och prata om de dumma cellerna i blodet. Vi lekte med sakerna och behandlingen blev nog inte så konstig eftersom han var så liten och vistades mycket på sjukhus. Han såg mer sjuka barn än friska.

Ta med barnen på begravning
Från fyraårsåldern brukar barn börja fundera kring döden. Vad man svarar får vara upp till varje familj. Man får förklara utifrån sin syn eller tro. Men utan att skrämmas.

– Det ska vara något som känns bärande för den som säger det. Ingen vet, därför finns det inga sanningar, säger Katia Falk.

När man pratar med barnet om döden ska man undvika tvetydiga uttryck som att “gå bort” eller “somna in”.

– Det finns barn som väntat i flera år på att en avlidne ska komma tillbaka. Det är viktigt att de förstår att det är för alltid.

Ett sätt att göra det begripligt är att ta med barnet på begravningen. Kati Falk tycker att tumregeln är att barnen alltid ska vara med, även spädbarn.

– Det är för att de i efterhand inte ska känna att de var för små eller oviktiga.

Är man själv väldigt ledsen är det bra om det finns någon annan som kan finnas till för barnet under ceremonin. Men det okej att visa för barnen att man sörjer.

– Tillåt barnet att trösta, det stärker deras självkänsla, säger Katia Falk.

För att hjälpa barnet bearbeta sorgen kan man gärna göra en minnesbok tillsammans där man klistrar in bilder och skriver om den döde. Det hjälper dem att bevara minnet när de blir äldre.

Vad tyckte du om artikeln?