Krönikör Wallgren ondgör sig över genuspedagogik i förskolan och argumenterar för att man ska ”kalla en spade för en spade”. Argumenterar och argumenterar förresten. Han slår in öppna dörrar.

Det är få som tycker vi ska säga ”hen” istället för ”hon” och ”han”. Kort sagt: de flesta av oss är överens om att det finns två kön rent biologiskt (ja, det finns undantag och de som upplever sig vara födda mitt emellan men det är inte det som är grejen här). Krönikören tycker det är så enkelt som att ”pojkar är pojkar och flickor, flickor” och att ”obstinata genuspedagoger” inte ska försöka ändra på detta.

 

Tycka kan man ju. Men det blir alltid en mer intressant diskussion om man har fakta på fötterna. Det är fakta att vi inte lever i ett jämställt samhälle (går bra att beställa uppdaterade siffror från SCB i ett litet häfte kallat ”På tal om kvinnor och män”). Hur många studier som helst visar att vi bemöter barn olika beroende på kön. Detta inträffar redan på BB. Barn förstår sin omgivning och blir medvetna om sig själva genom reflektion och spegling av föräldrarna. Således föds barn in i en värld som antingen är rosa eller blå. Första frågan de nyblivna föräldrar får är varken ”Blev det ett friskt barn?” eller ”Blev det ett stort barn?” utan: ”Blev det en flicka eller pojke?” Uppdelningen från början är tydlig.

 

Och så fortsätter det i hela samhället. En vanlig klädaffär visar vad som gäller: mörkt och combat för killar. Glitter och gullegull till flickor. Samma med leksaksbroschyrerna: de mörka sidorna med krigsleksaker vänder sig till pojkar och de rosa spisarna till flickor. Krig och spisar är varken genetiskt eller valt av barnen själva. Det handlar om vår kultur som har bestämt att det ena är manligt och det andra kvinnligt. (På 1800-talet var förresten rosa ansett som en manlig färg. Det är alltså ingen naturlag utan fråga om kultur.)

 

Frågan är ju om vi tycker det är positivt att signalera till flickor att de ska fortsätta med idealen från 50-talet och satsa på hemmet och att den allmänna rädslan för att pojkar ska bli ”bögiga” gör det positivt med destruktiviteter som krig och våld? Ska vi bara fortsätta med de unkna rollerna eller ska vi öppna världen för barn att upptäcka sig själva och sin omgivning utan dessa filter?

 

Jämställdhetssträvan handlar inte om att påtvinga barn en bil om hon vill ha en docka utan om att öppna världen så att individen får välja själv. För några år sedan kom en bok som heter ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två”. Det handlar om precis det. Att låta barn vara barn och inte ”pojke eller flicka” utifrån de vuxnas ogenomtänkta värderingar.

Läs mer: Olika världar för pojkar och flickor

 

Vad tyckte du om artikeln?