En forskare och konsertviolinist från Australien hävdar att hon har knäckt babygråt-koden. Enligt Priscilla Dunstan har bebisar över hela världen fem universella ljud - som kan tolkas och förstås.
Priscilla Dunstan upptäckte tidigt att hon hade en förmåga som inte många andra. Som femåring kunde hon bland annat spela klassiska musikstycken felfritt efter att ha hört dem en gång. Priscillas far menade att hon hade ett fotografiskt minne för ljud. Hon kunde direkt höra mönster i ljud som ingen annan hörde.
 
Förstod vad sonen ”sa”
Som vuxen utbildade hon sig inom musiken och turnerade som konsertviolinist och mezzosopran både i Europa och Australien. Efter tio år som professionell musiker föddes sonen Tom. Sonen var bara några veckor gammal när Priscilla upptäckte att det fanns återkommande mönster i hans ljud och hon började förstå vad pojken ”sa”.
– Det är ju det alla föräldrar gör, försöker förstå barnet för att göra det nöjt, säger Priscilla Dunstan, i en video på YouTube.
 
– När jag fick Tom insåg jag att all gråt betyder något och började avkoda de olika ljuden.
 
Nio års undersökningar
Priscilla Dunstan ville bevisa att avkodningen hon kommit fram till gäller alla barn – oavsett föräldrarnas språk. Så de efterföljande nio åren undersökte hon mer än 1000 bebisar i sju olika länder med över 30 olika nationaliteter. Därutöver har ytterligare forskning bedrivits. Nu kan föräldrar över hela världen köpa hennes DVD och lära sig vad bebisens gråt betyder.
 
Dunstan Baby Program bygger på att alla bebisar från födseln och tills de är tre månader har fem bestämda ljud som uttrycker fem olika behov; hunger, trötthet, rapbehov, gaser i magen och sjukdom.
 
”Neh” betyder ”Jag är hungrig!” 
När man förstår vad barnet försöker säga så kan man snabbare hjälpa det. Detta ”språk” är alltså inte ett inlärt språk utan sättet som alla bebisar uttrycker sina fysiska behov.
 
Som exempel visar Dunstan att ordet ”neh” är det som barnet använder för att uttrycka hunger. ”Owh” betyder att barnet är trött och ”eh” att barnet måste rapa.
 
Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelAlexandra Pascalidou: Inskolning
Nästa artikelTyckTill! Måste barnbarnen alltid komma först?
DELA