Barn med neuropsykiatriska funktionshinder fungerar på ett annorlunda sätt som gör att de kan vara svårare än andra barn att förstå sig på och att fostra.
- Vi arbetar för att de barn, ungdomar och vuxna som finns bakom diagnoserna ska få det stöd som de behöver och bli bemötta med respekt, säger riksförbundet Attentions förbundsordförande Anki Sandberg.
 
Varje barn har sin unika personlighet som skiljer just det barnet från alla andra och som väcker föräldrarnas och syskonens kärlek och fascination. Det gäller förstås också barn som får diagnosen ADHD eller DAMP.  Men dessa barn har ett typiskt mönster av reaktionssätt som gör det svårt för dem fungera i enlighet med vad man förväntar sig av ett barn i motsvarande ålder. 
 

Vad innebär svårigheterna?
Problemen kan se mycket olika ut hos olika barn, både till sin karaktär och till sin svårighetsgrad. Det barnen har gemensamt är att de har svårt att koncentrera sig och att vara uppmärksamma mer än korta stunder, i synnerhet på sådant som inte väcker deras omedelbara intresse. En del barn är närmast passiva och oföretagsamma medan andra är överaktiva och impulsiva till sin läggning. Ytterligare andra växlar aktivitetsnivå mellan dessa två ytterligheter.

 
Uppmärksamhetsproblemen kan ta sig många olika uttryck och vara av olika karaktär. De varierar naturligtvis också med barnets ålder. Ofta brukar föräldrarna uppleva det som att barnet inte verkar lyssna när man berättar saker eller ger det uppmaningar, är splittrat och förvirrat, har svårt att förstå den röda tråden i ett sammanhang, är lättdistraherat, glömmer saker och överenskommelser, inte har något tidsbegrepp, inte kans sortera ut det väsentliga, tröttnar fort och  att det har svårt att komma igång med och att genomföra uppgifter. Barnet flackar från det ena till det andra och ingenting blir ordentligt gjort eller slutfört.
 
Vissa barn blir överväldigade av intryck som de inte kan sortera i medan andra snarare verkar söka stimulans för att inte bli uttråkade. Att rikta uppmärksamheten på det väsentliga och att sedan hålla kvar den utan att distraheras av annat till dess att en uppgift är slutförd kan vara mycket svårt för dessa barn, liksom att lyssna färdigt på vad någon har att säga utan att tröttna eller avbryta. Karakteristiskt för de flesta är just den bristande uthålligheten och svårigheter att mobilisera energi för att göra sådant som barnet upplever som tråkigt eller enformigt.
 
Inte lätt att vara förälder
Det säger sig självt att det inte är lätt att vara förälder till ett barn som har en sådan här läggning och att barnet påverkar hela familjen. Många föräldrar beskriver sina barn som extremt envisa och egensinniga, svåra att få in i vardagsrutiner såsom morgon- och kvällsrutiner, måltider, läxläsning med mera. Andra situationer som brukar vara svåra för barnet att klara kan vara att vänta, valsituationer, övergångar från en aktivitet till en annan, att sysselsätta sig på egen hand för att inte tala om besök i affären, hos släkt och vänner etc. Barn med ADHD är ofta oberäkneliga och ojämna, har bra och dåliga dagar och kan växla sinnesstämning från den ena minuten till den andra.
 
Det är lätt hänt att man hamnar i onda cirklar med mycket tjat, förebråelser och upptrappade konflikter och att man känner sig otillräcklig och osäker på hur man ska bemöta barnet. Vilka krav kan man ställa, kan han rå för sitt beteende, hur ska man få barnet att klara av de förväntningar som ändå finns på att kunna fungera självständigt, ta ansvar, klara vardagsrutiner, hjälpa till, fungera ihop med andra, ta hänsyn etc?
Här behöver man få stöd i sin föräldraroll och verktyg för att hjälpa barnet att fungera bättre i vardagen. I det följande får du som förälder eller annan närstående några tips och idéer som kan vara värda att prova.  Men kom ihåg att just ditt barn är unikt och det som fungerar för det ena barnet inte behöver göra det för det andra. Prova dig fram till vad som passar just ditt barn och er familj.
Vad tyckte du om artikeln?