Beröm inte för att kompensera ditt eget dåliga samvete
Beröm inte för att stötta ditt barns självkänsla
Beröm inte för att kompensera för tidigare kritik eller straff. Positivt upphäver inte negativt
Beröm inte som ett försök att utöva indirekt makt – dvs. för att få sakerna på ditt sätt eller för att forma ditt barn efter din bild.
Beröm aldrig som ett försök att trösta ett barn som inte känner sig tillräcklig
Beröm inte barn på samma sätt som man gör i dressyr av djur – dvs med överdriven mimik och tonfall
Beröm inte för att framhäva dig själv
Det är inget fel med att berömma barn, när man tex uppriktigt anser att deras prestation är bra eller extraordinär, eller den 13-årige sonen som har lagt ner tre timmar på att hitta den riktiga out-fiten för ett speciellt tillfälle. När människor oavsett ålder har låg självtillit på ett eller flera områden har de användning för stöttande feedback i form av sakligt beröm och kritik – också från föräldrarna.
Ofta så är det så i förhållandet mellan föräldrar och barn, att beröm blir föräldrarnas lite stereotypiska uttryck för kärlek, men beröm är inte kärlek.
Det är bara bra betyg som i slutändan gör barn beroende av goda betyg.
Många vuxna njuter av glädjen hos små barn när de får beröm eller när de kommer med en teckning, en kaka de har bakat eller ett askfat som de har gjort på dagis och frågar: ”Är den inte fin?” eller ”Är den tillräckligt bra?” Samma vuxna blir irriterade och fördömande fem, tio eller tjugo år senare, när samma barn använder all sin livsenergi på att söka bekräftelse i kamratgruppen eller hos det motsatta könet. De glömmer helt, att det är de själva som har gjort barnet beroende och osjälvständigt eftersom det var ”verksamt” på kort sikt.
Har du en förnimmelse av, att du själv som förälder håller på att glida på detta lutande plan så vill jag be dig att du gör följande…
