"Så var det återigen dags för årets stora bokfest. Genom åren har jag varit en flitig gäst på Bokmässan som författare, föreläsare och moderator. Det har varit en inspirerande upplevelse fylld av lärorika, lustfyllda möten med människor från världens alla språkområden.
 
I år tackade jag först nej till att medverka. Som nybliven mamma utgick jag ifrån att det inte skulle funka att lämna henne. Men efter vissa påtryckningar gav jag efter. Melinas pappa peppade och försäkrade att de två skulle klara sig galant utan mig.
Frågan som jag aldrig uttalade var huruvida jag skulle klara mig utan dem. Några dagar innan resan började jag pumpa mjölk. Brösten tömdes och frysen fylldes. Slutligen pussade och kramade jag mitt lilla frö och satte mig på tåget ner till Göteborg. Överallt såg jag bebisar. Skrattande, skrikande, söta, snoriga, små spädisar. Och här satt jag utan min stora kärlek.
 
Den första författaren jag sprang på, en mästerlig stilist som tilldelats Augustpriset, frågade givetvis var min dotter var. När jag sa som det var, att jag åkt ner själv för att tillbringa en halv dag och en hel natt utan min dotter, började författaren skaka på huvudet. ”Fel, fel, fel” sa hon med fingret i vädret. ”Jag har aldrig lämnat mina barn. Och de är tonåringar” sa hon. Jag svalde hårt. Kom att tänka på barnexperten Louise Hallin som jag mötte häromdagen och hävdade att man som mamma i princip måste sitta ihop med sin bebis i 18 månader. Inte ens för att gå till snabbköpet ska man lämna sin bebis. ”Det är en kort tid av ditt liv och det är ingen uppoffring” sa Louise strängt. Jag nickade och bedyrade att jag inte varit ifrån henne en enda natt sen hon föddes.”

 
Vad tyckte du om artikeln?