Vid några av kontrollerna hos din barnmorska kommer du att få lämna urinprov. Urinprovet kan ge viktig information om tecken på sjukdom.

Redan under ett av de första besöken hos barnmorskan får du lämna urinprov. Provet undersöks med en urinsticka, en liten remsa som doppas i urinen.

Urinprovet kan påvisa förekomst av:

  1. Protein (även kallat äggvita)
  2. Glukos (socker)
  3. Nitrit
  4. Leukocyter
  5. Blod

Morgonurin och förvaring
Om du blir ombedd att ta med dig ett urinprov till kontrollen, kan det vara bra att ställa fram provröret/burken i badrummet kvällen före det bokade besöket. Då är det lättare att komma ihåg det när du går på toaletten på morgonen. Det är morgonurinen som ger säkrast svar på proverna.

När du är klar bör urinprovet förvaras i kylskåp tills det är dags för ditt besök hos barnmorskan. Om besöket är sent på dagen kan man inte vara säker på att morgonurinen visar rätt. Då kan du istället få ta ett nytt prov hos barnmorskan. För att dagurin ska ge ett tillförlitligt svar bör det ha varit i blåsan minst två – och helst fyra – timmar, vilket innebär att det bör ha gått två till fyra timmar sedan du kissade.

Detta betyder protein i urinen
Protein, eller äggviteämnen, ska normalt inte finnas i urinen. Men hos ganska många gravida visar proven att det finns lite protein. Det som har hänt då är att njurarna läcker lite protein ut i urinvägarna. Njurarnas uppgift är att rensa blodet, och hålla proteinet i blodbanan, men ibland kan det hos gravida kvinnor läcka över lite i urinen.

Utslaget graderas efter hur mycket spår av protein som finns i urinen, 1+, 2+ och 3+. Är det bara spår av protein, eller 1+ på urinprovet, men blodtrycket är normalt och du mår bra, vidtas oftast inga åtgärder. Hur länge man väntar med att ta ett nytt prov beror på flera saker, bland annat hur långt gången du är, hur din historik ser ut och om du har andra symptom.

Visar provet 2+ eller 3+, eller om barnmorskan av andra skäl misstänker att du kan ha drabbats av havandeskapsförgiftning, får du träffa en läkare. Oftast beslutar läkaren att ytterligare undersökningar ska göras, och det är också vanligt att du blir inlagd på sjukhus. Många känner nog till att protein i urinen kombinerat med högt blodtryck kan betyda att man har utvecklat havandeskapsförgiftning.

Detta betyder glukos i urinen
Urinprovet testas också för glukos, alltså socker. Huvudsyftet med det är att fånga upp dem som är i riskzonen för att utveckla graviditetsdiabetes. Här är det också viktigt att det är morgonurin som testas, för om du har ätit frukost (eller mycket kakor och sötsaker kvällen före) ökar risken för att urinprovet ger utslag för glukos. Det är vanligt att man har något förhöjda glukosvärden under graviditeten, utan att det betyder att man har graviditetsdiabetes. Om värdena visar på risk för graviditetsdiabetes får du göra en glukosbelastning. Då får man svar på om det är något som kräver behandling, eller ej. På vissa mödravårdscentraler görs glukosbelastning på alla patienter, runt vecka 28.

Enkelt förklarat går en glukosbelastning till så här: Du kommer till undersökningen på fastande mage. Ett blodprov tas, som visar ditt blodsockervärde, och sedan får du dricka en söt sockerlösning som innehåller vatten och glukos. Efter ungefär två timmar tas ett nytt blodprov. Om provsvaret är bra behöver ingenting göras. Men om det visar på förhöjda värden måste det följas upp noggrant.

För vissa med graviditetsdiabetes räcker det att lägga om kosten, medan andra behöver insulin för att hålla blodsockret stabilt. Cirka 1,3 procent av alla gravida i Sverige får graviditetsdiabetes.

Nitrit, blod och leukocyter kan tyda på urinvägsinfektion
Via urinprov kan man också kontrollera om det finns nitrit, blod och leukocyter, vita blodkroppar. Det är markörer för urinvägsinfektion. Gravida kan ha urinvägsinfektion utan att känna av de normala symptomen, som att det svider när man kissar och att man behöver gå på toaletten hela tiden utan att det kommer särskilt mycket urin. I uppemot 15 procent av fallen har gravida inga symptom.

Om urinprovet gör kraftigt utslag för en av markörerna, eller utslag för flera av dem, kan urinen skickas på odling så att man får svar på om det finns bakterier. Urinvägsinfektion är vanligen enkelt att behandla. Och det är mycket viktigt att behandla en urinvägsinfektion, då den obehandlad kan leda till njurbäckeninflammation. Njurbäckeninflammation ger vanligtvis hög feber, smärta runt njurarna och allmän sjukdomskänsla. Men den stora risken här är att inflammationen kan ge prematura värkar, och det vill man förstås förebygga.

Vad tyckte du om artikeln?