Den oskrivna regeln kring föräldraskap är att man aldrig talar om för icke-föräldrar hur det verkligen är.

Detta är extra viktigt i de första faserna av graviditeten och småbarnsåren. Journalisterna Sarah Vine och Tania Kindersley beskriver i sin bok ”Backwards in high heels” det som de kallar ”Den stora, konspiratoriska tystnaden” och utvecklar det så här:

 

”Din vän tillkännager att hon är gravid. Du blir, såklart, jätteglad. Ni träffas på stan för en kaffe (din är en dubbel espresso eftersom barnen hållit dig vaken hela natten) för att prata om det. Hon vill veta allt om hur det är. Det säger hon i alla fall.

 

Detta säger du till henne:

 

1) Det spelar ingen roll om hon går upp i vikt, hon kommer att gå ner det efteråt, särskilt om hon kommer att amma.

2) Förlossningen är inte så farlig, och hur som helst så är din kropp skapt för att glömma smärtan.

3) Amning kan vara lite svårt i början men efterhand kommer det igång fint.

4) Man vänjer sig vid att inte få sova så mycket som man brukar

5) Erfarenheten att ta hand om en nyfödd kan verkligen föra två människor samman.

 

 

Detta är vad du verkligen menar:

 

1) Hennes mage kommer aldrig bli sig lik igen, även om hon går till gymmet varje dag (vilket hon inte kommer att kunna eftersom hon inte kommer ha den tiden), ammar tills barnet börjar på högskolan och håller en strikt vegandiet.

2) Förlossningen är hemsk. Lustgasen funkar inte som de säger att den ska, att bli sydd i underlivet är fruktansvärt, barnmorskorna har för mycket att göra och är knappt där, det kommer att bli mer blod och kroppsvätskor än ett avsnitt av CSI Miami, och att halva världen tittar på dina mest privata kroppsdelar medan du utstöter ljud som en gris inför slakt är inte, i någon bemärkelse av ordet, stärkande.

3) Amning kan visst vara svårt, du känner dig som en misslyckad looser om du inte kan amma, du kommer med största sannolikhet att få mjölkstockning (som känns som den värsta tandvärk du kan tänka dig, fast i brösten) om du gör det, gamla tanter kommer att stirra på dig om du ammar offentligt, barn som ammas får visst det kolik, du kommer att läcka mjölk när du är ute bland folk, dina bröstvårtor kommer att kännas som om de blivit sandpapprade, och dina bröst – precis som din mage – kommer aldrig riktigt att återhämta sig.

4) Du kommer bli galen av sömnbrist. Det kommer du verkligen. Även de tuffaste militärer reducerades till vrak efter tre dygn utan sömn i de japanska fängelserna under andra världskriget, och du har inte tränats för det. Det kommer finnas dagar då att bara ta sig för att sätta kläder på din sargade kropp känns som en gigantisk prestation.

5) När den initiala euforin har lagt sig kommer du och din partner förvandlas till effektiva skiftesarbetare: när han är vaken stupar du i säng och vice versa. Om din partner lämnar dig för att åka till jobbet kommer du att avsky den värld av, relativt sett, stressfritt arbete han får träda in i. Du har en gnagande misstanke om att han stannar kvar längre än han behöver på kontoret eftersom han säkert hellre befinner sig var som helst utom just hemma där han måste lyssna på spillrorna av dig, babyns skrik och sterilisera nappflaskor. Sex utgår, inte så mycket på grund av de fysiska förändringarna som förlossningen medförde, utan för att ni kommer vara så sanslöst utmattade, och ingen känner för att ha sex när man är trött. Och luktar lätt av babyspya.

 

Plötsligt drabbar kärleken 

Detta är den ena sidan av myntet: störningarna och kaoset. Den andra, ofta lika oväntade utvecklingen är hur mycket du avgudar din bebis. För många föräldrar är kärleken de känner till sitt barn bortom allt de någonsin upplevt. Först märker du kanske inte det – det där lilla rosa knytet är fantastiskt söt och du är upptagen av henne, men ni håller fortfarande på att vänja er vid varandra. Sedan, någon gång runt vecka tre, högst troligt när du ska släcka lampan igen vid 4-snåret med denna lilla mjölkiga person som redan snusar vid din sida, slår det dig plötsligt med kraft som ett framrusande tåg: du älskar detta barn mer än livet självt. En helt ny typ av kärlek.

 

Detta sammantaget gör att du inte kan säga sanningen till din gravida väninna. Hon förstår ännu inte den märkliga känsla av att vara hopplöst fast och sanslöst fri samtidigt. Och det kommer hon inte göra förrän efter barnet har fötts. Hon måste uppleva det själv, på sitt eget sätt. Sååå det är lättare att köra det sociala spelet som innebär: mitt barn är en ängel, jag är överväldigande lycklig, min partner och jag har mer sex än någonsin och vi saknar inte alls tiden i frihet utan barn.”

 

© Sarah Vine och Tania Kindersley. Utdrag ur ”Backwards in High Heels”.
Källa: The Times

 

Vad tycker du om “den heliga moderslyckan” Vad är sant och vad är klyscha? Vad är värre än man väntat och vad är bättre? Kommentera här!

 

Läs mer: Kan du se barnet framför dig – fantastiska videoklipp

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelFembarnsmamma i sitt livs form
Nästa artikelKrönika: Förskola utan pojkar och flickor
DELA