MIA har elva anställda och leds av en generaldirektör som är utsedd av regeringen. Varje adoption ska komma till för barnets skull för att barnet ska få föräldrar och ett hem att växa upp i. Samhället måste så långt som möjligt garantera att varje adoptivbarn kommer till Sverige på ett lagligt och etiskt sätt och att det kommer till föräldrar som är förberedda och väl lämpade att ta hand om barnet.

MIA – Myndigheten för internationella adoptionsfrågor

  • Har ett insynsråd.
  • Övervakar att de auktoriserade adoptionsorganisationernas förmedlingsarbete sker i enlighet med lag och och principen om barnets bästa som den kommer till uttryck i Barnkonventionen och Haagkonventionen.
     
  • Beslutar om auktorisation av och utövar tillsyn över adoptionsorganisationerna
  • Fördelar statsbidrag till organisationerna.
  • Följer utvecklingen av organisationernas kostnader för adoptioner av utländska barn.
  • Fördelar statsbidrag och samråder med adopterades organisationer
  • Godkänner adoptionsbeslut som meddelats i länder med s.k. stark adoption. Vid adoption från de flesta länder gäller dock att adoptionen genomförs vid svensk tingsrätt. När det gäller adoption av släktingbarn eller där det annars finns särskilda skäl att adoptera utan förmedling av en auktoriserad organisation skall MIA pröva om förfarandet är godtagbart.
     
  • Följer den internationella utvecklingen och olika länders policy och lagstiftning i adoptionsfrågor.
  • Förhandlar med myndigheter och organisationer i andra länder.
  • Samarbetar och utbyter erfarenheter med andra länder. Som exempel kan nämnas Haagkonferensen för internationell privaträtt, International Social Service (ISS) och International Council for Social Welfare (ICSW). Sverige har anslutit sig till 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.
     
  • Är svensk centralmyndighet i konventionens mening.
  • Verkar för att informera och sprida kunskap om adoptivbarnens bakgrund och speciella behov till yrkeskategorier som kommer i kontakt med adoptivbarn.
  • Följer den forskning som finns och arbetar för att stimulera till mer forskning inom adoptionsområdet.
  • Bedriver informationsverksamhet samt lämnar upplysningar och biträde åt myndigheter, organisationer och allmänheten.

NIA (den myndighet som föregick MIA) utarbetade skriften Internationella adoptioner – handbok för socialnämnder, som ger vägledning vid socialnämndens bedömning av blivande adoptivhems lämplighet. (Sedan 1 januari 2005 har Socialstyrelsen huvudansvaret för handboken. I väntan på att Socialstyrelsen ger ut nytt material kan handboken även i fortsättningen ge viss vägledning.)

Källa och upphovsrätt: adoptionsportalen.se

 

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelNär barnet har kommit
Nästa artikelVäntetid och kostnad
DELA