Några miljoner föräldranyllen torde ha spruckit upp i ett samfällt leende, när det i veckan tillkännagavs att provrörsbefruktningens skapare, Robert Edwards, tilldelats nobelpriset i medicin.

Camilla Grepe berättar sin historia:

”En gång i tiden var det sambon och jag som ville föröka oss och uppfylla jorden. Men så upptäckte vi att den egna förmågan inte räckte till. Vi insåg snart att vi behövde handfast hjälp i avelsarbetet. Visserligen hördes upprörda röster i debatten som hävdade att läkarna ”lekte Gud med den mänskliga fortplantningen”, men vi ville verkligen ha barn, så vi gick till Sophiahemmets IVF-mottagning. Och minsann, kunde man inte redan i sjukhusets entré läsa devisen: ”Allt till Guds ära”.

Lätta om hjärtat efter det beskedet, stegade vi in på mottagningen. Där blev jag med tiden bebådad med två vackra söner, (Oh, vad jag älskar dem!) Låt vara att de är “oäkta barn”, ogifta som vi är, men de tillkom med den allra största kärlek och genom garanterat obefläckad avlelse. Att väldigt många människor var inblandade och med kärleksfull omsorg hjälpte oss på vägen, har faktiskt aldrig bekymrat oss, tvärt om.

Men alla instämmer inte i hyllningskören till den nya nobelpristagaren: ”Valet är helt oacceptabelt”, låter ledaren för pontifikatets akademi för liv meddela till en nyhetsbyrå. Man borde inte bryr sig om Vatikanens preferenser en sån här vecka. 

****

Camilla Grepe är frilansskribent och bloggare och bor i Täby. Hon är sambo med Bengt och de fann varandra i Tekniska högskolans Kårspex. Sönerna Johan och Fredrik är idag 17, respektive 11 år gamla. Camilla gillar att jorda ner sig i trädgården. Bengt släktforskar och har upptäckt att de är släkt på 14 ställen. Båda sönerna cyklar trial, den äldste har varit skolmästare på Rubriks kub och den yngste samlar på strumpebandssnokar. Camillas blogg hittas på: http://camillagrepe.blogspot.com/

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikel10 snabba: att sluta med napp
Nästa artikelRader från redaktören
DELA