– För 15 år sedan var vaginal förlossning en självklarhet. Sen gjordes en studie som belyste riskerna med säteförlossningar och man gick då över till att rekommendera kejsarsnitt i dessa fall. Men idag har kompetensen höjts på sjukhusen, och förutsatt att kvinnans bäcken är tillräckligt stort finns alla möjligheter till en lyckad vaginal förlossning även då barnet ligger i säte.
 
 
– Om barnet ligger med rumpan först vid kontrollen i vecka 36 så försöker vi vända barnet från utsidan. Detta lyckas i ungefär hälften av fallen. Om det inte går, och mamman vill ha en vaginal förlossning kollar man så bäckenet är tillräckligt stort. Har man fött barn vaginalt tidigare utan komplikationer är bäckenet tillräckligt stort och då behövs ingen särskild undersökning. Dessutom gör man en uppskattning på barnets tillväxttakt. Större barn förlöses med kejsarsnitt, säger Larsen.
 
Larsen understryker också vikten av att kompetensen vid sjukhuset är tillräckligt hög.
– Om man tvekar kan det löna sig att fråga vad de har för erfarenhet och hur många sätesförlossningar de brukar ha, om dessa gått bra. 
 
Vilka är riskerna med en sätesförlossning?
Det man är mest rädd för vid en sätesförlossning är att barnet ska få syrebrist under den mest kritiska fasen – när huvudet ska ut. Då ligger nämligen navelsträngen i kläm och det är viktigt att barnet kommer ut raskt så att det inte mister syretillförseln. Ibland använder man tång av denna anledning. Hos de flesta kommer emellertid barnet ut på nästa värk och allt går bra, säger Larsen. 
 
Oftare kejsarsnitt
Eftersom allt måste gå snabbt på slutet är akuta kejsarsnitt, det vill säga de som görs under pågående förlossning, mer ovanliga vid sätesförlossningar. Man har helt enkelt inte tid att vänta.

– Bra värkarbete är en förutsättning för att komma helt i mål med sätesförlossning. Vid minsta tecken på att förlossningen är på väg att stanna av tas kejsarsnitt. 
 
Epidural rekommenderas 
Vikten av det raska slutet är också grunden till att mödrar med sätesbarn blir rekommenderade epidural. 
 
– Det är väldigt viktigt att mamman kan samarbeta mot slutet och många läkare rekommenderar därför epidural så att hon inte av smärtor är begränsad eller stretar emot. För en sliten mamma kan epiduralen vara fantastisk, säger Larsen. 

 
Efter en sätesförlossning kan barnet behöva någon extra minut innan det kommer igång jämfört med födsel i huvudläge men det är väldigt sällan som det påverkar barnet negativt säger Larsen. 
 
Vetenskap och kärringråd
Man vet inte säkert varför vissa barn väljer att lägga sig tillrätta i sätesläge inför förlossningen, men enligt en artikel i British Medical Journal indikerar forskning att det kan vara ärftligt. I vissa fall upptäcks det inte förrän vid förlossningstillfället, men oftast har barnmorskan uppmärksammat det tidigare.
 
– Det är inte mycket man kan göra om barnet ligger i sätesläge, men det finns en del metoder för att vända det. Det rent medicinska är, som nämnt, från utsidan. Akupunktur har också visat sig vara effektivt. Ett gammalt kärringråd är att lägga sig på alla fyra med baken i vädret och gunga på bäckenet. Gör man detta ofta mot slutet av graviditeten ska det tydligen stimulera barnet att lägga sig med huvudet nedåt. Det finns inga belägg för att det fungerar men kan kanske vara värt ett försök, säger Larsen.
Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelBäst förlossningsvård på stort eller litet sjukhus?
Nästa artikel”Vuxnas semesterdrömmar inte alltid barnens”
DELA