Prematur förlossning

– Mamman är sjuk (infection eller gestosis)
– Problem med barnet (otillräcklig tillväxt, dåliga hjärtvärden)
– För mycket eller lite fostervatten eller att vattnet sipprar ut
– Problem hos mamman (svag livmodermun, fel på bäckenet, cystor)
– Tidigare prematura födslar
– Fel på navelsträngen (försvagning eller skada)
– Dålig livsstil hos mamman (undernäring, missbruk, stress eller farlig arbetsmiljö)

Ofta förblir dock orsaken till för tidig födsel okänd.

– Värk i nedre delen av ryggen
– Blödning
– Sammandragningar (mer än 5 eller 6 per minut)
– Vattniga flytningar (kan vara fostervatten)
– Mensvärk
– Livmodermunnen öppnas
– Känsla av tryck mot bäckenet

De tre vanligaste tecknen är sammandragningar, att vattnet går och att livmodermunnen öppnar sig. Det är svårt att skilja mellan förvärkar och riktiga födslovärkar, men om värkarna blir allt mer regelbundna och smärtsamma ska man ringa till sjukhuset. Om man känner tryck mot bäckenet eller får en blödning ska man också omedelbart kontakta sjukhuset.

Vad man gör åt för tidiga värkar beror på i vilket stadium av graviditeten man befinner sig och hur långt värkarbetet har kommit. Antingen får man:

– medicin som stoppar värkarna
– stanna i sängen och hålla sig stilla (ofta räcker detta för att få stopp på värkarna)
– en injektion kortison som hjälper barnets lungor att mogna fortare

Ju tidigare barnet föds, desto mindre utvecklade är organen vilket kan leda till svår skada och sjukdom. Att lungorna inte är tillräckligt starka för att klara ett liv utanför livmodern är det vanligaste och största problemet.

Om barnet föds före vecka 23 finns det bara en liten chans att barnet överlever. Chanserna ökar för varje vecka och mer än hälften av barnen som föds efter den 25 veckan kan räddas. Nästan alla som föds efter vecka 30 överlever. Flickor mognar vanligtvis lite fortare än pojkar och har därför lite större chans att överleva än pojkar.