Ibland startar inte förlossningen av sig själv och kroppen måste då hjälpas igång. Exakt när detta görs varierar men det vanliga är två veckor efter beräknat förlossningsdatum. Här kan du läsa mer om hur det går till:
 
Att ”sätta igång” en förlossning gör man genom att ta hål på fosterhinnorna eller genom medicinering. Man gör detta om graviditeten har gått över tiden eller om vattnet har gått utan att det följts av värkar. Man kan också ta till denna metod vid allvarliga tillstånd som till exempel havandeskapsförgiftning och diabetes eller när fostret av olika anledningar inte mår bra.
 
Vad händer under igångsättningen?
Det sker oftast i tre steg. Vilket steg man startar på beror på hur klar kroppen är att föda och status på området runt livmoderhals och livmodermun. I vissa fall startar förlossningen av sig själv efter genomfört steg 1. Andra gånger måste man också genomföra steg 2 och 3 för att förlossningen ska komma igång ordentligt.
Steg 1 – uppmjukning av livmoderhalsen

Livmoderhalsen undersöks:

Livmoderhalsen måste vara mogen för att en förlossning ska kunna starta. Barnmorskan känner då på livmodershalsen medan man ligger på en brits. Livmoderhalsen är mogen om den är kort, mjuk och framåtlutande. Den är inte mogen om den är lång, fast och bakåt/uppåtvänd. En mjuk och mogen livmoderhals öppnar sig mycket lättare och det är en stor fördel innan man går vidare till nästa steg.

Om livmoderhalsen är omogen kan igångssättningen sträcka sig över ett par dadagar. Många föder hur som helst inom loppet av det första dygnet efter att steg 1 satts igång.

Medicinering för att få livmoderhalsen att mogna
För att få livmoderhalsen att mogan används prostaglandin eller Cytotec som placeras långt upp i slidan. Tabletten sätts in av läkare och man måste då
vara inlagd på sjukhus. Insättningen kan kännas obehaglig, men inte direkt smärtsam. För att medicinen ska lösas upp och börja verka måste man ligga ner en timme efteråt. Fostrets hjärtaktivitet kontrolleras med jämna mellanrum.
 
Förvärkar eller förlossningsvärkar?
De flesta börjar känna lite molande, menstruationsliknande smärtor en halvtimme efter att tabletten blivit insatt. Det är inte ovanligt att man får återkommande småvärkar som kan vara några timmar. Ofta går dessa värkar över igen men emellanåt kan dessa småvärkar gå över till riktiga värkar som då blir starten på förlossningen. Vissa kan bli illamående eller få diarré som biverkan av tabletten.
 
Tabletten sätts ofta in flera gånger, cirka var fjärde timme. det är omöjligt att säga på förhand hur många tabletter som kommer att behövas i det specifika fallet. Ibland är det nödvändigt att upprepa denna kur i upp till två dygn innan
livmoderhalsen blir så kort och livmodermunnen så öppen att det går att ta hål på fosterhinnorna. Andra gånger beslutar läkaren en paus på 1-2 dygn innan vidare tablettbehandling.

Steg 2 – ta hål på fosterhinnorna
Att ta hål på fosterhinnorna görs med hjälp av en tunn plastkrok. När vattnet går blir det en kraftig signal till livmodern att starta värkarna. Det har visat sig att  förlossningen förkortas med en till två timmar när man tar hål på fosterhinnorna på detta sätt.

Fosterhinnorna har inga nerver, så det gör varken ont för mamma eller barn att ta hål. Men eftersom barnmorskan eller läkaren måste arbeta långt inne i slidan så kan det kännas lite obehagligt.
Steg 3 – dropp

Värkstimulerande dropp
Om man inte får värkar inom loppet av den första timmen efter att fostervattnet gått får man dropp med ett värkstimulerande medel (hormonet oxytocin). Barnmorskan kontrollerar och ökar gradvis doseringen. Man får medicinen direkt in i en blodådra på handen. Fostrets hjärtslag och värkaktiviteten övervakas kontinuerligt. Det är viktigt att dricka och kissa ordentligt.
Livmodern tar över
De allra flesta får nu regelbundna värkar inom loppet av några timmar. Efter hand tar livmodern över och jobbar vidare utan medicin. Vissa får värkar som avstannar när droppet stängs av. Vanligtvis kommer värkarna igång inom ett dygn. Om inte så tas kuren om igen, ofta med en vilodag emellan. Emellanåt märker man att barnet inte mår helt bra med denna medicin och då tas hon/han ut med akut kejsarsnitt.
Om igångsättningen är verkningslös så gör man inte om den i oändlighet utan barnet tas ut med hjälp av kejsarsnitt.
Blir värkarna starkare när man sätts igång?
Många upplever att värkar efter igångsättning känns mer intensiva än de spontana. men det handlar också mycket om den mentala biten kring en igångsättning. Många kvinnor är då ganska spända och prövade och tycker det är svårare att jobba positivt med värkarna. Om man får dropp så förväntar sig dessutom många att värkarna ska tillta och våra förväntningar styr mycket.
Ett bra samarbete mellan kvinnan och barnmorskan är som vanligt viktigt.
Skiljer sig igångsatta förlossningar från de spontana?
En stor internationell studie som undersökte kvinnors upplevelse av sin förlossning visar att de som blev igångsatta var lika nöjda som de vars förlossning startade spontant. Det var inte heller någon skillnad på hur mycket smärtstillande de använde. Fler av de igångsatta förlossningarna slutar dock med sugklocka eller tång. Det är också fler som behöver akut kejsarsnitt. Baserat på dagens kunskap så är det ingen större risker med att barnet måste hjälpas ut på dessa sätt.
 
Denna artikel är skriven i samarbete med barnmorskor på Mamastork
 
Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelSeparationsångest
Nästa artikelNu närmar det sig!
DELA