Frukten av en civiliserad kommunikation

Korvas ville springa till dagis och inte ta cykeln, på den punkten var hon mycket bestämd. Men lika bestämd var jag på att om så skulle ske var hon tvungen att rappa på med frukosten och påklädningen.

Varmkorv(as)

Vi sitter i en stekhet buss på väg tillbaka från pappas landställe i Roslagen. Folk stönar av värmen, och en person bredvid oss har just varit nere (ja, nere, man har visst börjat köra med dubbeldäckare mellan Norrtälje och Stockholm) hos chauffören och bett honom sätta på ventilationen.

Så slår du bäst dina barn

Att slå är att älska åtminstone i en stor del av världen. I Storbritannien får man slå sina barn så länge det inte lämnar några märken. Och från USA kommer instruktionsböcker på hur man gör.

Att älska sin bödel

Korvas äger en humörets trollstav. När hon vill kan hon rikta den mot mig och få känslan i min kropp att skifta från perfekt harmoni till fullständigt tumult, på en hundradels sekund.

Fula, skitiga och elaka

Korvas ville så gärna lära sig klättra i klätterställningen på den närbelägna skolgården. Hon hade fått blodad tand när vi var där en kväll och hon lyckades komma upp till det första repet, två decimeter ovanför marken. ”Jag är en stor tjej som kan klättra”, sa hon och var stolt när vi promenerade hemåt.  

Min mormor björnen

Det är tidig morgon och Korvas och jag tittar på bilder i ett fotoalbum. Vi har aldrig gjort det förut eftersom jag hela tiden glömmer bort att jag har albumet.

Pissiga kommentarer

”Fan vad du pissar”, minns jag att en ganska berusad man sa till mig inne på pissoaren på Restaurant Pelikan en gång. Han var inte otrevlig eller så och hade dessutom rätt, jag var väldigt kissnödig, men det faktum att han hade noterat mitt flöde och än värre så öppet kommenterade saken fick mig att känna mig lite obekväm och iakttagen.

Höstmanikyr

Genom köksfönstret kunde man se hur vinden ryckte loss höstlöven från trädgrenarna och kastade runt dem i luften, innan den slutligen lät dem landa i ett glödande täcke av rött, orange och gult.

Två steg från oberoende

Vi tuffar fram i vår lilla båt på väg mot landet. Solen gassar och känslan av lugn börjar rota sig i kroppen nu, efter bara några minuters färd. Det händer någonting så fort man har klivit av den trånga, svettiga bussen och hoppat ner i båten. Då börjar ledigheten.

Rosa repriser

Vi skulle vaccinera oss mot TBE, Korvas och jag. Äntligen skulle vi göra slag i saken och ta den där sprutan – den första av dem – inte bara prata om att vi måste göra det.