Så slår du bäst dina barn

Att slå är att älska åtminstone i en stor del av världen. I Storbritannien får man slå sina barn så länge det inte lämnar några märken. Och från USA kommer instruktionsböcker på hur man gör.

Lokatterna i Vasastan

På vägen hem från lekplatsen på Hälsingehöjden stannar vi till hos lokatterna, som också de håller till uppe på kullen. Korvas pratar med djuren, smeker dem över nos och öron och ställer frågor till mig om deras situation.

Rosa repriser

Vi skulle vaccinera oss mot TBE, Korvas och jag. Äntligen skulle vi göra slag i saken och ta den där sprutan – den första av dem – inte bara prata om att vi måste göra det.

Min mormor björnen

Det är tidig morgon och Korvas och jag tittar på bilder i ett fotoalbum. Vi har aldrig gjort det förut eftersom jag hela tiden glömmer bort att jag har albumet.

Samtal om döden

Vi promenerade mot Karolinska sjukhuset, Korvas och jag, där vi skulle ta en buss för att åka och hälsa på min syster. När vi kom i höjd med Norra kyrkogården berättade jag att min mamma låg begravd där och att alla stenar man såg var resta till minne av människor som hade dött.

En avbruten snabbspolning

Jag var trött och frånvarande i tankarna, så när Korvas sa att hon ville titta på film efter middagen tyckte jag bara att det var skönt.

Lottodagar

Förvaringspåsen som hänger på barnvagnen är som en tombola, sprängfylld med överraskningar. När man stoppar ner handen i den får man hålla tummarna för att det man får med sig upp ska vara någonting användbart.

Pappa under klänningen

Vi var länge restriktiva med att låta Korvas bära klänning. Inte för att vi tycker att klänning som klädesplagg är fult eller så, utan för att det är ett plagg som är avsett för bara flickor.  

Långsamhetens lov

Min dotter balanserar på en stensarg som avgränsar rabatten utanför en fastighet på Vanadisvägen. Vi har inte bråttom någonstans, så hon får balansera bäst hon vill, försiktigt sätta den ena foten framför den andra.

Frukten av en civiliserad kommunikation

Korvas ville springa till dagis och inte ta cykeln, på den punkten var hon mycket bestämd. Men lika bestämd var jag på att om så skulle ske var hon tvungen att rappa på med frukosten och påklädningen.