Jag tappade en nöt på golvet inne på Vivo häromdagen, när jag var i färd med att skopa över cashewnötter från en lösviktslåda till en liten påse. Nöten missade påsens öppning och föll till golvet, varpå jag reflexmässigt sköt in den mot kanten med foten.

Mycket försiktigt, i en blåögd förhoppning om att jag ingenting skulle se, böjde sig Korvas ner och plockade upp nöten och fick någonting finurligt över sig, som avslöjade att hon hade för avsikt att äta upp den.

Daniels krönikor

Snabbt insåg jag att situationen var så komplicerad att jag gjorde klokast i att låtsas att hon hade lyckats med sina osynlighetskonster. Till att börja med hade det varit svårt att förklara varför jag skräpade ner. Kanske borde jag ha plockat upp nöten och sedan vandrat runt med den i butiken, vägt den separat i kassan, betalat och gett den till Korvas utanför. Att stoppa den i påsen tillsammans med de andra nötterna skulle ha känts smutsigt, även om mina tankar kring detta inte följer någon logik, eftersom jag inte skulle ha några som helst problem med att stoppa den direkt i munnen, efter att snabbt ha blåst på den. Om det inte vore för att det räknades som stöld förstås, vilket kanske var det största dilemmat.

Skulle jag öppet notera att Korvas åt upp nöten skulle jag antingen behöva säga att det var helt okej, därför att när någonting först har nuddat marken är det inte längre stöld. Men även om man bortser ifrån att det i lagens stränga mening inte är sant, ens när det kommer till en nöt, skulle man behöva åberopa någon svårdefinierbar litenhetsklausul för att förhindra att teorin applicerades på någonting större eller dyrbarare. Och därtill förklara att det lilla och lågt värderade föremålet måste nudda marken av misstag för att det ska gillas.

Eller så skulle jag behöva säga att hon absolut inte fick äta nöten, eftersom det var stöld, men det var inte att tänka på. Hellre skulle jag ta mitt straff för anstiftan till nötstöld, än att ge min dotter bilden av mig som den heligaste människan i världen. Självfallet borde hon få äta upp nöten, som annars skulle kastas och kalasas på av råttorna på sopstationen.

Således låtsades jag titta bort länge nog för att Korvas skulle våga smussla in den läckra nöten i munnen, dolt av en gest som skulle antyda att hon i själva verket kliade sig på hakan.

Här behövs inga förklaringar, tänkte jag. Hon har redan fattat.

Läs också: Mathias (2) blev mobbad på dagis

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelKan man lära barn att inte kissa på natten?
Nästa artikelMagcoaching
DELA