Fråga till barnpsykologen: "Hej, vår 18 månaders flicka har alltid varit pappas tjej och haft ett starkt känslomässigt band till honom. Pappa har också alltid tagit sig mer tid till lek och att forma rutiner vid bad och nattning. Jag har av olika anledningar inte kunnat ta en lika aktiv del i vissa delar. Det känns naturligt att hon har en mycket stark anknytning till pappa. Nu till mitt bekymmer. Hon blir helt uppgiven (hysterisk, arg och ledsen)när hon inte får pappas fulla uppmärksamhet."
”Hon kan heller inte acceptera att jag har läggning eller bad längre. Vill inte leka med mig ensam och kan ofta protestera om jag deltar i ”deras” lek. Hon är dock väldigt kär mot mig och blir glad när jag kommer hämtar och kan vara kramig och go. Jag tror hon är trygg med och tillgiven oss båda.
Hur hjälper vi henne ur det mest pappiga? Är det rätt att sätta gränser och så att säga tvinga sig på? Ska jag fortsätta gå in även om hon frågar efter pappa…? Känns som om det är tidigt för att ha utvecklat någon form av elektrakomplex men om så hur hjälper vi henne att lösa konflikten inom sig på ”rätt sätt”?
Uppskattar verkligen om du har tid att svara på detta så snart som möjligt. Detta är påfrestande för oss alla tre.
MVH Linda”

 

Läs barnpsykolog Evas svar här eller ställ en egen fråga

 

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikel”Stå på er mot sjukvården!”
Nästa artikelTufft för studerande med barn
DELA