Fråga:
Hej Eva!
Min tidigare så snälla tvååriga pojke har börjat sparka mig när jag ska få honom att sova. Jag har sagt NEJ! Att det gör ont,”klappa fint” etc. Men han gör om det och skrattar! Om jag går därifrån kliver han bara ner från sängen och springer efter mig. Det är inte varje natt, men de flesta. Han lägger av till slut, men jag förstår inte det här beteendet och vet inte alls hur jag ska reagera. Han har aldrig sett någon slåss här hemma. Under dagen är han fortfarande sitt snälla jag. Hjälp!
Svar:
Kära hjälpsökande förälder!
Det är en bra reaktion från din sida att lugnt säga nej och tydligt visa att det gör ont när han sparkar på dig. Det är ingen tvekan om att han vet att han gör något som han inte får. Kan du hjälpa honom att översätta beteendet i ord? Vad tror du han skulle säga till dig om han kunde uttrycka sig verbalt istället? Vill han testa en gräns? Uttrycker han att han är arg eller ledsen, eller är det någon annan känsla? Fortsätt att lugnt säga stopp till sparkarna och visa samtidigt att du är öppen för att vilja veta vad det är han ”säger”. Han behöver sannolikt din hjälp att förstå sig på sig själv i den här situationen. Det är tryggt för ett barn att pappa och mamma kan förklara varför man själv gör ”dumma” saker och hjälpa en att göra det bra igen.
Vänliga hälsningar!
Eva
Har du själv erfarenheter av våldsamheter? Hur löste du det? Kommentera artikeln här nedanför!
