BebisAtt vägleda barn 1-2 år

Att vägleda barn 1-2 år

Av Bebisvarlden 563 Uppdaterad 09.06.08
Under den här fasen går språkinlärning och uppfostran hand i hand genom att barnet ser vad du gör och säger i olika vardagssituationer. Under tiden som du dukar pratar du kanske om de olika sakerna du placerar ut: tallrik, mugg och sked. Kanske förbereder du kvällsbadet och den följande läggningsstunden genom att använda orden ”bada” och ”sova”. Både i affären och på tåg och buss har du många tillfällen att lära barnet något om vad som är naturligt och bra beteende, samtidigt som barnet får höra nya ord som efterhand kommer att göra att det kan prata om de här aktiviteterna på egen hand.
När ett barn inte bara förstår utan även kan säga en del ord har det fått ett nytt verktyg för att kunna påverka sin omgivning. Ett barn som vill ha något att dricka kan säga ”vatten” eller ”mugg” och ett barn som vill att ni ska sätta er ner tillsammans med en bok kan uppnå det genom att säga ”bok”. Det är viktigt både för språkutvecklingen och för den generella utvecklingen att du svarar på barnets initiativ.
När barnet visar intresse för ett föremål – kanske genom att titta eller peka på det – kan du gärna se till att prata om just det föremålet. Barnet har lättare för att lära sig ordet för ett föremål som det har visat intresse för än ett ord som en vuxen har ”valt”. Du kan utnyttja tillfället till att visa barnet hur föremålet används och prata mer om det. Om barnet pekar på en boll och säger ”titta boll” kan du hämta bollen och säga: ”Vill du titta på bollen?” Då lär sig barnet efterhand att uttrycka sig på ett mer avancerat sätt.
 
DU ÄR BARNETS VÄGVISARE I VÄRLDEN
Nu blir barnets värld större och upptäckarlusten slår igenom med full kraft. Barnet ger sig iväg på egen hand – inte så långt bort till att börja med, men aktionsradien utvidgas hela tiden. När barnet ger sig ut på upptäcktsfärd vänder det sig om då och då och tittar på dig: kanske är det på väg in i ett rum där det aldrig brukar vara eller till en del av parken där det aldrig har varit förut. Anledningen är förstås att barnet vill kontrollera att du fortfarande är kvar och kanske också få veta om det är okej om det fortsätter på sin upptäcktsfärd. Men detta innebär inte självklart att barnet kommer tillbaka till dig om du skulle ropa. Barnets sinne för humor utvecklas mycket mellan ett och två år, och det kan vara vansinnigt roligt att springa iväg med en vuxen efter sig.
Om du inte har gjort det förut är det dags att börja tänka på att ge barnet klara och tydliga besked så att det förstår vad du menar. Om barnet t.ex. är på väg bort till något som är farligt, kan du inte bara säga till och hoppas att barnet ska förstå och lyssna på vad du säger. Du måste också agera konsekvent med det du har sagt, t.ex. genom att ta bort barnet från det som är farligt. Detsamma gäller om barnet har fått tag i något som det inte ska leka med. Om det inte lyssnar på vad du säger måste du ta föremålet från barnet. Är du konsekvent med detta redan från början besparar du familjen mycket frustration under de kommande åren.
Men tänk på att vara konsekvent inte är detsamma som att vara arg eller aggressiv. Du kan tala lugnt och stadigt, men ändå visa barnet att i en del situationer är det du som bestämmer.
 
VAD SKA JAG KÄNNA?
I nya och okända situationer använder sig barnet ofta av ditt ansiktsuttryck för att förstå hur det nya ska uppfattas. När det händer något som barnet inte riktigt vet hur det ska tolka kommer det att söka information i ditt ansikte. Är den stora hunden rolig eller farlig? Är höga smällar otäcka eller spännande? Om barnet ser att du är glad och avslappnad förstår det att situationen är ofarlig, men om det kan se att du är orolig smittar det gärna av sig på barnet också.
Om du själv har någon form av rädsla eller fobi är det viktigt att vara medveten om att du inte ska överföra detta till barnet, även om det inte alltid är så lätt att undvika. Om du t.ex. är rädd för hundar kan det vara klokt att låta barnet vara med några andra och hälsa på en hund. Men å andra sidan måste barnet lära sig vad som verkligen är farligt, så ditt bekymrade ansiktsuttryck har en funktion när barnet ger sig iväg rakt mot en trafikerad väg eller vill titta närmare på lågorna i en öppen spis.
 
INTE BARA HÄR OCH NU
Under det andra levnadsåret börjar barnet att få bättre minneskapacitet. Tillsammans med den nya språkbehärskningen gör detta att barnet kan sätta sina upplevelser i samband med tidigare upplevelser och efterhand börja få förväntningar inför något som ska hända längre fram.
 
GRÄNSSÄTTNING OCH POSITIV OCH NEGATIV RESPONS
Kanske känner du lite obehag när du hör ordet gränssättning: det kan uppfattas som att du ska sätta gränser för barnets levnadsutveckling. Men tänk då på att det inte bara handlar om att hålla barnets beteende innanför vissa gränser, utan lika mycket om att utvidga gränserna genom att lära barnet ett positivt beteende och ändamålsenliga sätt att uppföra och uttrycka sig på.
Om barnet tycker att det är roligt att slänga ett glas utanför bordskanten för att det låter så roligt när glaset slår mot golvet, säger det sig själv att du måste sätta stopp för den aktiviteten. I stället kan du t.ex. låta barnet få leka med en boll med en bjällra i – den ger ju också ett roligt ljud ifrån sig när den slår mot golvet. Om barnet blir lite våldsam i sina ömhetsbetygelser gentemot ett yngre barn, kan du visa hur man stryker barnet försiktigt över kinden i stället för att slå det hårt i huvudet.
Du bör alltså gå in för att hitta ett positivt alternativ till handlingarna som du är tvungen att sätta gränser för. Att använda ”nej” och ”inte” fungerar inte så bra på små barn, om man inte visar dem ett bättre sätt att agera. Försök att skapa en positiv stämning genom att vara tydlig med vilket slags uppförande du önskar och förväntar dig.
Det kan vara lätt att förlora tålamodet, för vardagen i en småbarnsfamilj är full av tålamodskrävande situationer. Då är det viktigt att ta ett djupt andetag och tänka på att positiv vägledning fungerar så mycket bättre än negativ uppmärksamhet.
Om livet i familjen präglas av att barnet hela tiden testar gränser, blir det slitsamt för både stora och små. Då är det viktigt att välja sina strider. Ha så få regler att du vet att du orkar stå emot när gränserna testas. Om barnet lär sig att det lönar sig att kämpa emot, lägger du grunden för att påfrestande familjeliv under de kommande åren.
Nu blir barnet väldigt entusiastiskt av uppmärksamhet och beröm och det ska det också få i stora mängder. Det är viktigt med positiv respons när barnet gör som det har blivit uppmanat att göra. Men tänk lite på hur du formulerar dig när det gäller alla de nya färdigheter som barnet tillägnar sig. Vi har lätt för att reducera barnets bemästringsupplevelser till prestationer som ger barnet poäng. Barnet behöver få veta att din kärlek inte är beroende av de här prestationerna. Vänta därför inte med berömmet tills den nya färdigheten sitter som den ska. Försök också lära barnet att känna vilken fin inre upplevelse det är att testa sig fram och lära sig nya färdigheter. Det är viktigare än att sola sig i berömmet från dig och andra. På sikt kan det vara till nackdel för barnet om det blir alltför fokuserat på att få erkännande och beröm från andra människor.
 
Barn behöver föräldrar som är ansvarsfulla och varken kräver mer eller mindre av dem än vad de är mogna att klara av. Utmaningen är att visa vägen för – inte att trycka ner – barnets egen vilja.
 
AVLEDNING FUNGERAR NÄSTAN FÖR BRA …
I den här åldern är det i regel lätt att avleda barn. För att undvika en konflikt kan det vara lockande att ta fram en rolig leksak eller komma med ett spännande förslag för att få barnet att tänka på något annat. Ibland kan detta också vara helt på sin plats, för ibland passar det inte med ett raseriutbrott. Men se ändå upp så att du inte använder dig av avledning för att du inte orkar visa barnet att det är du som bestämmer. Det är viktigt att barn vet var gränserna går, även om det ofta kan vara jobbigt att lära dem det. På samma sätt kan det vara lockande att ta till avledning om barnet är ledset och skriker. Vi vill ju så gärna ha glada barn! Men vad barnet behöver är kanske snarare tröst än en napp eller en avledande leksak.
 
FÖRSKOLA ELLER DAGMAMMA – EN NY VARDAG
I den här åldern börjar många barn gå till en dagmamma eller förskola. Det innebär nya utmaningar när det gäller uppfostran. Där kommer barnet kanske att konfronteras med nya regler och förbud. Du kan också få uppleva att ett beteende som du anser vara oacceptabelt inte ses som något problem på förskolan. Prata gärna med dagmamman eller förskolepersonalen kring sådana problem.
 
Men självklart kan förskolepersonalen ändå inte tillmötesgå alla föräldrars önskemål om hur saker och ting ska gå till, vilka värderingar som ska förmedlas och vilka gränser som ska sättas gentemot barnen. Därför är det viktigt för dig som mamma eller pappa att du vet vad som gäller på förskolan så att du själv kan ta itu med aktuella problemställningar. Efterhand som barnet förstår mer kan ni gärna prata om att det finns olika regler i förskolan och hemma hos er.
Barn i 1- till 3-årsåldern är trötta efter en hel dag på förskolan. Att vara tillsammans med många andra barn, uppleva en hög aktivitetsnivå och många ljud och ha fler vuxna att förhålla sig till är ofta tröttande för så små barn. Det kan också ta tid innan barn knyter an känslomässigt till nya vuxna. De vuxnas tid och förmåga att ta hand om barn är därför viktiga faktorer för att småbarn ska trivas på förskolan.
 
SOCIAL KOMPETENS
När barnet får mer kontakt med barn i sin egen ålder blir den sociala kompetensen viktig. Med social kompetens avses barns förmåga att komma i kontakt med och agera tillsammans med andra barn. Det rör sig om känslomässig inlevelse – ofta kallad empati – förståelse för att i lek med andra barn krävs det att man väntar på sin tur och kan kontrollera sina egna känslor och reaktioner, självhävdelse, glädje och humor. Detta är egenskaper och färdigheter som är viktiga för barnets liv under de kommande åren.
 
Efterhand som språket utvecklas blir det lättare för barnet att förstå hur andra känner och reagerar. Det kan se saker ur andra människors perspektiv och på så vis utveckla en förståelse för att det som barnet upplever som bra kanske inte är lika bra för andra. Det kan kanske vara roligt att dra storasyster i flätorna, men när man rycker för hårt gör det ont. Du får försöka förklara för barnet att alla inte tycker att barnets påhitt är lika roliga och att vissa aktiviteter kan vara obehagliga för andra.
Social kompetens är ett stort och viktigt tema i barnuppfostran och det rör sig om rätt avancerade färdigheter som barnet behöver år på sig för att utveckla. Under den här perioden kan du så många frön som på sikt kan hjälpa barnet att hantera det komplexa samspelet människor emellan. För det är inte minst i samspelet med dig som barnet lär sig att förstå andras upplevelser och reaktioner. Kom ihåg att du är en viktig förebild för ditt barn.
 
POJKAR OCH FLICKOR
När tvåårsdagen närmar sig många barn blir medvetna om att det är skillnad på pojkar och flickor. Nu kan många se vem som är vad när de tittar på bilder av andra barn.
Det finns en hel del forskning som visar att pojkar och flickor väljer olika leksaker och har olika beteenden i många sammanhang. I vilken grad detta påverkas av föräldrarnas förväntningar råder det olika uppfattningar om, men en sak är i alla fall säker: redan från allra första början behandlas flickor och pojkar olika. Vissa föräldrar har en medveten önskan om att uppfostra sina barn till ”rätt” könsroll, medan andra har som ideal att uppfostran ska vara könsneutral. I den dagliga samvaron med barnet är det ändå först och främst föräldrarnas spontana och naturliga beteende som påverkar barnets sociala upplevelse och inlärning. Oavsett vilket är det viktigt att komma ihåg att det är stora individuella skillnader inom gruppen av pojkar och flickor. Ditt sätt att samspela med ditt barn anpassas också efter barnets egenskaper.
 

Följ bebisens utveckling:
Ladda ner appen

Vad tyckte du om artikeln? 

Senaste artiklarna:

7 miljötips för familjer som vill sluta använda plast

• Använd tygpåse eller väska istället för plastpåsar när du handlar. När det är möjligt, köp matvaror som inte är plastförpackade. • Använd matlåda i stål eller glas...