Lille Jorid har gått på pottan bokstavligt talat sedan födseln. Ju tidigare desto bättre, menar mamma Gunnhild Rykkje.

Jorid är bara tio månader gammal men har redan lång erfarenhet av att använda potta och toa. Varje gång efter att hon sovit eller ätit går hon tillsammans med mamma till badrummet, och så kommer det som kommer.

Just nu tycker Jorid att det börjar bli lite trist att gå på just pottan, hon tycker det är roligare att gå på riktiga toaletten. Leende och avslappnad sitter hon på toaringen med en liten knallrosa fjäril i handen. Mamma gör ljuuden s-s-s-s, som tecken på att Jorid nu kan kissa.

– Många reagerar på att vi börjar så tidigt med potträningen. De förstår inte hur jag orkar och tycker det verkar jobbigt. Jag menar att det är helt motsatt. Blöjan måste du ta hand om oavsett – så då är det väl bättre om allt går rakt ner i toan än att man måste hålla på med kladdiga blöjor tills barnet är tre-fyra år, säger mamma Gunnhild.

Bra erfarenhet från storasyster
Gunnhild har bra erfarenhet av tidig potträning. Äldsta barnet började då hon var sex månader och sedan dess har Gunnhild och hennes man nästan inte bytt någon blöja. Från flickan var ett år var hon torr hemma och två år gammal kunde hon gå blöjfri till dagis. Med den goda erfarenheten i ryggsäcken började de med Jorid redan som nyfödd.

– Vi har hållit henne över vasken eller toan helt från start, på samma sätt som du håller ett barn som kissar i skogen. Rengöringssprayen stod alltid sidan om och det är lätt att göra rent efteråt. Vi har också haft potta mellan benen och hållit henne över den, säger Gunnhild.

Mellan toabesöken har Jorid på sig tygblöjor. Det händer då och då att det hamnar där också, och det är ingen fara menar hennes mamma.

En lugn och glad Jorid på toa.

Lustbetonat och naturligt
– Det viktiga för oss är att detta ska vara lustbetonat och det att Jorid går på pottan inte ska ge henne någon speciell känsla – annat än att det är en normal sak att göra.

Jag skryter inte om henne eller jublar det kommer något, och jag blir inte heller sur om det inte kommer något. Att gå på toa är lika naturligt som att äta och sova, och Jorid ska inte känna någon press knutet till detta, säger Gunnhild.

Hon förstår att många föräldrar använder belöning för att barnen ska vänja sig av med blöja. Själv försöker hon att vara neutral. Barnet ska inte kissa och bajsa för att glädja mamma och pappa.

– Första gången storasyster bajsade på pottan hos svärmor blev de så stolta att de applåderade. Men min flicka var ju inte van vid den uppmärksamheten så hon blev ju bara rädd, ler Gunnhild.

Kommunikation
Det var när Gunnhild var gravid första gången hon läste om Elimination Communication (EC). Det handlar om att även om bebisar inte klarar att hålla sig kan de lära sig att ”släppa sig”. När föräldrarna förstår signalerna bebisen ger innan den ”släpper sig”, kan de kommunicera och slippa att få allt i blöjan.

Jorid och mamma Gunnhild.

– Jag tror att bebisar kan signalera en massa saker utan att de måste gråta. Det är inte alltid hokus pokus att förstå när bebisen måste gå på toa. Väldigt ofta kan föräldrarna märka att bebisen trycker lite och några blir lite oroliga precis innan. Jag har inte lärt mig att tolka alla signaler men har istället gjort det till rutin att vi provar efter sömn och mat, säger Gunnhild.

Vissa av de som börjar med tidig potträning har med sig en portable blöja överallt. Gunnhild och hennes man gör inte det men har hittat ett sätt som fungerar för deras familj. Är de i en situation där potta eller toa inte finns tillgängligt får Jorid använda blöjan. Och när den lilla flickan genast måste på toa medan de äter lunch drar inte mamma henne från bordet. Då byter hon hellre till ny blöja efteråt.

Vinst för alla parter
Gunnhild räknar inte sig själv som en särskilt alternativ personlighet, men kan se att vissa saker hon gör kan uppfattas som alternativt. Hon har fött hemma, använder tygblöjor, är ivrig anhängare av bärsjal och är intresserad av naturlig kosthållning. På det stora hela handlar det mycket om hur det är inpräglat i biologin att vi ska leva, menar Gunnhild.

– Det är bra med forskning och framsteg, och världen har utvecklats. Men på vissa områden tycker jag det gått för fort. Jag försstår att folk kan tycka att tidig potträning är speciellt, men jag gör något jag menar är bra, både för barnen och mig. Ju tidigare desto bättre. Vi slipper bajsblöjor och ungarna blir tidigare blöjfria. Jag är också övertygad om att det är bra för barnen att slippa gå med toan fastspänd på kroppen så att säga. Dessutom tycker jag att jag gör en insats för miljön. Tänk på att varje blöjbarna i snitt bidrar till ett ton avfall, säger Gunnhild.

Läs mer: bajsguiden

Blöjfri – hur?!

Gunnhilds fem bästa tips för bra potträning
– Försök att tolka tecknen på att bebisen behöver gå på toa.

– Gör toabesöket lustbetonat, sätt fram leksaker, böcker eller ett spel.

– Säg till exemepl sssss, som ett tecken på att den lilla kan gå på toa.

– Var neutral med feedback, ge gärna ros för att barnet vill sitta på pottan inte för eventuellt resultat.

– Låt bebisen få gå med rumpan bar ofta och ta med en potta i rummet där ni är. Säg ifrån var pottan är så att barnet vet var han/hon kan ”släppa sig”. På detta sätt lär de sig väldigt fort sammanhangen mellan att känna att de måste gå på toa och att något kommer ut. Med denna metod behöver man torka upp ett och annat, men det kan korta ner potträningsperioden avsevärt.

 

p>

 

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelVarför träna under graviditeten?
Nästa artikelBantningsbok för barn?!
DELA