Mammabloggaren Jenny fick ta emot hatmeddelanden för att hon och hennes man använde barnvakt när deras flicka var tre veckor gammal.

 

Historier från vardagen!

Jenny och Micke var fast beslutna om att inte tappa bort varandra när de skulle få barn. De hade sett flera exempel på par i deras närhet som verkade ha förlorat all gnista i småbarnströttheten.

– För många verkar allt handla om det praktiska runt barnet. Så ville inte vi ha det, säger Jenny.

Några veckor efter förlossningen tog de därför hjälp av Mickes bror som barnvakt och gick på restaurang.

– Sista tiden av graviditeten var tuff, nu var lilla Bianca här och allt var bra. Men vi kände att vi längtade efter varandra och tog oss några timmar då vi bara satt och pratade om allt som hänt och liksom bekräftade att vi fortfarande fanns kvar som par, säger Jenny.

De bestämde att de skulle fortsätta gå ut på egen hand och kände sig trygga med den nyblivne morbrodern som var hemma med Bianca.

– Redan innan vi frågade hann han före – ”när får jag komma nästa gång”? Allt hade gått bra, hon hade ju mest sovit. Så vi bokade in ett nytt datum.

Fick hatmeddelanden på bloggen
Vid den tiden var Jenny en aktiv bloggare med ganska stor läsekrets. Och givetvis skrev hon om sina tankar på bloggen. Och fick ta emot massiv kritik.

– Jag var inte beredd på att det skulle vara så känsligt. Oj vad folk hade åsikter! Jag blev kallad för egoistisk, dålig mamma och att jag aldrig borde ha skaffat barn. Men vi hade aldrig lämnat henne till vem som helst och vi kände ju att allt gick bra.

Bianca är nu ett år, både Jenny och Micke har varit föräldralediga ett halvår var och har under hela tiden ordnat kvällar och dagar på tu man hand.

– Bianca frågar ofta efter ”Mobbe” och vi känner att alla vinner på att både få egen tid med henne, tid alla tre och tid för oss som par. Vi kommer att fortsätta med detta, säger Jenny.

Fotnot: Jenny har stängt sin blogg och vill inte vara offentlig längre. Namnen är därför fingerade.

Finns inget facit på hur tidigt man kan lämna
Föräldrapsykolog Malin Alfvén säger att det inte finns något facit när det gäller hur tidigt man kan lämna sitt barn.

– När man själv känner för att ha barnvakt så är det okej. Vissa har barnvakt en liten stund när barnet är en vecka gammalt, andra väntar flera år.

Malin Alfvén betonar vikten av att inte glömma varandra som par och att alla i familjen måste få plats, det är inte bara barnens behov som ska tillgodoses. Och mamma och pappa behöver tid på tu man hand för att hålla igång relationen.

– Vuxenkärleken behöver underhåll, annars är det lätt att fastna i att bara vara hemma och att bli ”AB Familjen”, säger Malin Alfvén.

Att lämna sitt barn en längre tid
När det gäller längre frånvaro ska man dock vara medveten om att barnet påverkas. Barnpsykolog Eva Tedgård betonar spädbarnets beroende av kontinuitet i umgänget med sina föräldrar.

– Att var skild från sina föräldrar är en påfrestning för ett spädbarn. För att kunna bygga upp en inre trygghet behöver barnet samma personer som tar hand om det. Så att det blir en kontinuitet och en förutsägbar situation för barnet.

När barnet är cirka åtta månader brukar det vara extra känsligt för att lämnas. Barnet är då helt på det klara med vilka som är föräldrar och att det är skillnad på föräldrarna och andra. Det är då man brukar tala om separationsångest. Det kan vara klokt att undvika dagisinskolning eller att resa bort flera dagar just under denna tid.

– I den åldern har de svårt att hålla en bild av föräldrarna levande inom sig under bortavaron. Föräldrarna kan ju heller inte förklara vad som ska hända och att de kommer tillbaka, säger Eva Tedgård.

Det lilla barnets reaktioner på långa separationer från de viktiga vuxna brukar beskrivas i olika steg. Först en aktiv protestfas där barnet gråter mycket och aktivt försöker hitta sina föräldrar igen, sen en mer inåtvänd uppgiven fas och slutligen en fas där barnet stänger av sina känsloreaktioner därför att situationen är för jobbig.

– I värsta fall lär sig barnet att han/hon inte kan lita på att föräldrarna finns för honom/henne. Barnet får trösta sig själv och stänger av en del av sina känslor. Detta kan påverka hans/hennes utveckling till en trygg person. I bästa fall kan kända barnvakter utgöra ett komplement till föräldrarna och barnet kan vara tryggt hos dem, säger Eva Tedgård.

Läs mer: Separationsångest

Att resa bort är OK
Man ska inte förväxla situationen att lämna sitt barn till barnvakt med att den ena föräldern åker bort några dagar.

– Ett litet barn kan ha flera anknytningspersoner och när man lever tillsammans båda föräldrarna kan barnet visserligen sakna den förälder som för tillfället är bortrest, men det skapar ingen otrygg situation för barnet, säger Eva Tedgård.

De flesta föräldrar känner av om barnet är OK eller inte. Att lämna till mormor eller farfar som barnet känner väl är en sak, att lämna till en okänd barnvakt något annat.

– Man kan betrakta det som en inskolning på dagis. För att det ska fungera bra måste det vara någon som känner barnet väl och som kan trösta i olika situationer, säger Eva Tedgård.

NÄR LÄMNADE NI ERT BARN FÖRSTA GÅNGEN?

– Jag minns inte hur det var just första gången, men misstänker att det hade något med konsert att göra (Anna är musiklärare). När vår äldsta dotter var lite större hade hon barnvakt varannan tisdag för lite tu-man-hand-tid för de vuxna. När hon började dagis lade vi ner det eftersom flocktiden kändes viktigare. Nu med tre blir det barnvakt bara när det är praktiskt nödvändigt. Tre varav en plutt är svårbortlejda. Speciellt eftersom vi inte har mormor/farmor i närheten.

Anna, mamma till 7-åring, 4-åring och 1-åring

– Kommer inte ihåg riktigt, men Saga var bara några veckor gammal när vi lämnade bort henne några timmar för att få sova lite. Sen dröjde det nog några veckor till när vi lämnade bort över natten för första gången. Även om vi behövde hjälp så handlade det mest om ett medvetet val för att vänja både oss och Saga vid att andra i familjen tog hand om henne och det har fungerat väldigt bra.

Susanne, mamma till 5-åring och ett barn på väg

– Kommer inte ihåg när vi lämnade Ellen första gången. Skäms nästan över att säga det, men Max var faktiskt lite drygt 1 1/2 år när han sov borta första gången. Det har helt enkelt inte blivit av tidigare och vi har inte haft behovet att göra det bara för sakens skull. Mormor har lagt honom hemma hos oss flera gånger tidigare när vi varit borta på kvällar men han har alltså inte sovit borta förrän då. Första gången var anledningen att vi skulle på bröllop och valde att stanna kvar över natten. Både Ellen och Max sov över hos farmor och farfar då. Och det hade gått bra.

Karin, mamma till 8-åring och 2-åring

-2 månader var vår dotter och min syster tog hand om henne medan vi gick på närliggande restaurang. Jag var ganska lugn med detta, antagligen för att det var min syster. Det var ett högst medvetet val eftersom vi längtade efter lite luft av annat än lägenheten. Vi var bättre på detta med första barnet än nu när vi har två.

Lotta, mamma till 5-åring och 2-åring

– Förra helgen lämnade jag och min sambo vår dotter på 16 månader hos sin gudfar och hans fru i Malmö, från lördag till söndag. Jag och min sambo åkte till Manchester för att få lite förhållande- tid med varandra. Detta är första gången hon övernattar hos någon och det hade gått superbra, hon var inte ledsen en enda gång. Så detta lär vi göra om för att få egen tid med varandra. Det behövs!

Sabina, mamma till 16-månaders bebis

Första gången vi hade barnvakt var bebisen 4 månader. Vi var på 30-årsfest och barnvakten var en väninna till mig. Allt gick bra – men jag tyckte det var lite tidigt att hon introducerade coca cola för honom. När hon senare själv blev mamma hade hon problem att minnas att hon verkligen hade gett vår bebis coca cola, bara 4 månader gammal…

Heidi, mamma till 8-åring och 6-åring

– Första gången jag fick lämna bort Erika var när hon var 2 mån. Jag hade kräksjukan och min man jobbade. Ingen av oss ville att han skulle bli sjuk eller att Erika, bara 3 kg, skulle bli sjuk. Jag skickade henne med båten till ön utanför stan där vi bor och hon var borta i två dagar hos morfar. Jag kan idag säga att det säkert var startskottet på den underbara kontakt de har i dag och hade jag hamnat i samma situation igen hade jag gjort om det.

Rebecka, mamma till 7-åring och 5-åring

Lite svett sätter sprätt!

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelTa bättre bilder på ditt barn!
Nästa artikelAj, jag växer!
DELA