Babyvärlden möter Malin och Linnea på ett bullrigt kafé i centrala Malmö. De båda har träffats genom det feministiska föräldranätverket Foff och ses då och då för att prata av sig med en likasinnad. Båda har söner och oroar sig lite för vad som väntar dem.
 
- Pojkar har så negativa förväntningar på sig. De ska vara buffliga och störiga, säger Malin.
- Ja, pojkar är mer fast i sina könsroller eftersom det är så tabu att verka ”flickig”, säger Linnea.
- Jag försöker ge min 2-årige son Dante kvinnliga förebilder, säger Malin. Och än så länge funkar det, han gillar Pippi, skrattar Malin.

Vårt samhälle präglas av värderingar som genom tidens gång kommit att betraktas som ”naturliga”. Dessa värderingar leder ofta till olika förväntningar på flickor och pojkar.

Malin och Linnea betecknar sin feminism som en konstant medvetenhet om att könsrollerna är just kulturella och begränsar.

– Jag försöker ge en alternativ bild, den traditionella får mina pojkar ändå, säger Malin.
– Det är så lätt att falla in i det där traditionella, säger Linnea. Även om vi delar lika på föräldraledigheten så kommer jag på mig själv i vardagliga situationer som till exempel ”Hämtar du bilen så byter jag på Egon”, säger Linnea. Vi är alla en del i dessa mönster och det är svårt att bryta även om man är medveten och vill.

Varför är det viktigt att bryta dessa mönster?
– Det är ju ett faktum att det ena könet värderas högre genom fler fördelar i samhället. Män har mer fritid och högre lön. Kvinnor jobbar mer oavlönat och har nästan obefintlig fritid. Men framför allt är det så många män som föraktar det kvinnliga och gör allt för att hålla det på avstånd.. Jag vill uppvärdera det kvinnliga för mina söner, respekt för alla är det viktigaste säger Malin.
– Jag gjorde lumpen, berättar Linnea, och i den där enkönade miljön fanns ett oerhört kvinnohat. Jag är livrädd för att min son ska komma hem en dag med den attityden.

Linneas åtta månader gamla Egon ligger lugnt i vagnen och sover. Han är väldigt söt och fridfull och tanken på en sexistisk man blir absurd.

– Ja, men hur ska man förhindra att ens söner faller in i den hemska mansrollen? Det är ju nu den grunden läggs, säger Malin.

Vad säger omgivningen om er inställning?

–  Ämnet är känsligt. När man berättar för andra att ”vi delar lika” så hamnar många lätt i försvarsställning. Alla vill vara jämställda, men när det kommer till kritan så finns det ofta en massa förklaringar till varför det inte går, säger Linnea.

– Ja, ofta säger man att mannen har ett så himla viktigt jobb. Så det blir kvinnan som tar ledigt, vabar, finns till hands. Det är sorgligt. Alla förlorar på det – kvinnor ställningen i arbetslivet och män kontakten och tiden med barnen. Men framför allt är det ju barnen som är förlorarna, säger Malin.

– Folk är så mesiga! Män skyller på arbetsgivaren eller på att ”hon vill ju vara hemma”. Men ta fajten då, var är staken, för att använda ett antifeministiskt uttryck, skrattar Linnea.
– Mmm, alla är ersättliga på arbetsmarknaden men inte för sina barn, säger Malin. Sen ser många mammor inte att de gör så himla mycket mer. Modersrollen verkar fortfarande innebära att man ska offra sig. Allt ska vara perfekt, och det hänger på henne. Hon har huvudansvar och han hjälper i bästa fall till.
– Jag blir så förbannad på hur andra bemött min sambo, säger Linnea. De skrattar och frågar med menande blickar ”hur går det nu att vara hemma, klarar du det?” Som om någon skulle komma på tanken att fråga mig hur jag fixade det!

Vad är lösningen?

– Självklart att dela lika på föräldraledigheten. Det är där grunden till relationen med barnet läggs, förståelsen och kunskapen om att sköta hem och barn. Om mammor och pappor delade lika skulle inte heller arbetsgivarna behöva vara mer rädda för att anställa unga kvinnor än män, säger Linnea.
– Samtidigt är det en större fråga som handlar om medvetenhet om hur det ser ut och att försöka förhindra dessa gamla könsroller som begränsar oss i alla aspekter av livet, säger Malin.

Feministiskt föräldraskap enligt Foff:

”En feministisk förälder ifrågasätter sig själv och omvärlden utifrån ett feministiskt perspektiv. Det gäller att hela tiden fråga sig hur det egna handlandet eller brist på handlande bidrar till att stärka stereotypa könsroller, eller upprätthåller den ojämställda maktfördelningen i samhället, samt att sträva efter att motverka detta.

Det handlar om att både pojkar och flickor ska kunna bli hela människor och inte halva. Genom att uppmuntra både pojkar och flickor att bli självständiga och att få känna närhet får barnen tillgång till hela sin mänskliga kapacitet. För att detta ska vara möjligt måste vi dessutom uppvärdera de egenskaper som traditionellt ansetts flickiga så att både pojkar och flickor vill ta dem till sig.” (www.foff.se)

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelTips om en bättre vardag med ADHD
Nästa artikelBabyvärlden på barnmässa
DELA