Om barnet: Avledning?
En tvååring är mycket bestämd och energisk, och det kan vara svårt att hantera oönskat beteende hos barn i den här åldern. Barn behöver få uppleva att de inte alltid kan få sin vilja igenom. De ska lära sig att anpassa sig till sociala situationer och gradvis träna sin självkontroll.

För barn är det också lättare att acceptera och förhålla sig till situationer där ”regeln” eller händelseutvecklingen är klar och tydlig än till situationer där de tror att de kan påverka utfallet om de bara är tillräckligt ihärdiga.

Men då och då ställs man inför situationer där barnet inte känner till utfallet eller där det inte är uppenbart vad som kommer att hända. Om du inte kan riskera att barnet får ett raserianfall i ett sådant läge – det kan vara på farmors födelsedagskalas eller när barnet är på undersökning på vårdcentralen – kan det vara skönt att veta att en tvååring känner nyfikenhet och entusiasm inför det allra mesta. Därför är det ofta inte så svårt att avleda barnet från en oönskad aktivitet genom att uppmärksamma det på något annat.

Exempel på avledningsmanövrer

  • Give me five! Säg ”give me five” medan du håller upp handen så att barnet kan slå sin hand mot din. Visa olika sätt att göra det på: med en hand var, med båda händerna, högt upp (”high five”), långt ner (”low five”) och andra mer avancerade varianter.
  • Ofarligt alternativ: Om barnet tycker om att slå och banka kan du skaffa en hammare i gummi eller en xylofon (för raseriutbrottet!). Om barnet tycker om att kasta saker kan det få en mjuk boll. Genom att ge barnet ett ofarligt alternativ skyddar du andra, mer utsatta, föremål i hemmet.
  • Byteslek. Fyll en låda, ett skåp eller en låg hylla med några av barnets leksaker och böcker. Om barnet har fått tag i något som det inte borde leka med kan du säga: ”Ska vi byta? Jag är säker på att det ligger något fint i lådan.”
  • Det var en gång … Avled barnets uppmärksamhet genom att hitta på en liten historia om barnet. ”Det var en gång en nyfiken liten flicka som hette …” (barnets namn).
  • Frågor kan fungera bra som avledning. Du kan till exempel säga: ”Men vart har nallen tagit vägen?” eller ”Ska vi gå och se var kissekatten är?”

Till föräldrarna: Hitta er egen rytm
Alla föräldrar oroar sig för att inte ge barnet tillräckligt med uppmärksamhet. Små barn har stort behov av kontakt med föräldrarna, och därför är det ni som måste sätta gränserna och finna en balans som ni trivs med.

Det kan vara svårt att säga nej till barnet när det vill att ni ska läsa eller leka. Det kan verka svårt att prioritera att fortsätta läsa tidningen. Kanske är ni olika på det här området? Kanske framkallar en och samma situation helt olika reaktioner hos er?

Det är viktigt för barnet att ni inte glömmer att vara partner. Av och till är det så att när den ena parten känner att barnet får för mycket uppmärksamhet så handlar det mer om att den själv får för lite uppmärksamhet. Att säga att man vill att någon ska lägga mindre tid på barnet är att angripa den personen som förälder. Om det är uppmärksamhet från din partner som du vill ha är det din partner du måste vända dig till – inte barnets mor eller far.

Ni har kanske annorlunda förväntningar på varandra nu när ni har blivit föräldrar. Kanske är det anledningen till att känslorna för partnern har förändrats – i den ena eller andra riktningen? Många upplever att parförhållandet blir både starkare och mer sårbart när det kommer ett barn in i bilden. Att vara föräldrar tillsammans är en livslång uppgift och ett livslångt ansvar som både medför glädjeämnen och krav.

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikel35 månader
Nästa artikel33 månader
DELA