Om barnet: Fysiska förändringar
De flesta barn börjar gå när de är ca tretton månader gamla, men om ditt barn väntar tills det är arton månader anses det också vara normalt. Vanligtvis är det så att barn som är sena med att vända sig, sätta sig upp och krypa också kan behöva mer tid för att lära sig att gå.

Faktorer som avgör när barnet börjar gå är miljön, temperament och arv. Om barnet inte går när det är arton månader kan det vara klokt att tala med barnavårdscentralen, så att eventuella problem kan tacklas.

Om barnet ännu inte har lärt sig gå kommer du säkert att märka att färdigheterna har ökat dramatiskt när det handlar om att krypa, resa sig upp och att gå utmed möbler. Nu kan barnet stå självständigt en stund, och då väntar du med spänning på det första stapplande steget.

Emma började gå den dagen hon var femton månader gammal. Hon hade klarat att stå i flera månader, längre och längre åt gången, men hon tog inga steg.

När min man kom hem den kvällen gick hon bort till dörren för att hälsa på honom. Det var inget dåligt välkomnande!

Katrine, mor till Emma,
femton månader

När småttingar börjar gå ramlar de ofta till en början eftersom det kan vara svårt att komma runt möbler och leksaker. Gör ditt bästa för att ge barnet fri väg – en liten ojämnhet i mattan räcker till för att barnet ska ramla.

Barnet vidareutvecklar de grovmotoriska färdigheterna och gillar att kasta, släppa och sparka på saker. När barnet har lärt sig att gå kommer det sannolikt att älska att klättra över kuddar och uppför trappor. Om barnet nästan kan gå men inte är tillräckligt stadigt, kan det vara bra att ge barnet en gåvagn som stöd.

Även de finmotoriska färdigheterna utvecklas alltmer. I den här åldern vill barnet försöka äta själv med sked. Det kommer också att börja rita. Nu förfinas också de rörelser som krävs för att barnet ska kunna flytta en leksak från den ena handen till den andra. Om du inte redan har märkt att den ena handen är dominerande kommer du snart att börja göra det.

Till föräldrarna: Uppfostran och uppmärksamhet
Att sätta gränser är ett begrepp som återkommer i många sammanhang. Detta handlar inte om att ”begränsa” barnet i sin utveckling. Gränserna bidrar tvärtom till att skapa trygghet för barnet, vilket gör att ni lättare kan komma överens. När ni tydligt visar vilka handlingar hos barnet som ni önskar mer av kommer barnet utan vidare att göra mer av detta.

Genom att ge beröm i sådana situationer kommer barnet att förstå att ni uppskattar barnet och det det gör. Och på så sätt blir det mer medvetet om sig självt och sina handlingar. Med sådana ”ja-budskap” kommer ni in i en positiv spiral där barnet hela tiden får information från er om vad som är accepterat beteende, vilket gör att barnet blir tryggare i sig självt.

När ni ger beröm och positiva återkopplingar anpassas barnet till era dagliga rutiner och till det beteende som ni önskar. Till och med om ni självklart önskar att barnet ska ta initiativ och vara självständigt, så måste barnet också lära sig att det inte kan få alla behov och önskemål uppfyllda och tillfredsställda omedelbart. På så sätt lär sig barnet också att respektera andras känslor, önskemål och behov.

Många upplever att det här med gränser är mycket lättare i teorin än i vardagen. Ibland har ni gott om tid och känner att livet är bra och stabilt, ni är trygga och förvissade om att ni har ett bra förhållningssätt till barnet. Andra gånger är det precis tvärtom. Inga föräldrar kan hela tiden leva upp till sina ideal om hur de ska vara och uppföra sig i relation till barnet. Ett tryggt barn kommer att klara kortvariga variationer både i dagliga rutiner, omsorg och kontaktsätt – också när de inte gillar det utan protesterar.

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikel17 månader
Nästa artikel15 månader
DELA