Om barnet: Energi och koncentration
Ettåringar som är utvilade och mätta är nästan alltid på gott humör, men nu börjar barnet visa tecken på ett större frihetsbehov. Ett behov av att testa gränser börjar också visa sig, och detta blommar ut när barnet är omkring två år. Separationsångesten har nått sin höjdpunkt eller gör det under detta år, så mot slutet av perioden blir barnet allt mindre ängsligt för främlingar. Om du har tur får du många innerliga kramar och pussar.

Barnet har till synes gränslös energi, men det har också förmågan att koncentrera sig på en uppgift under längre tid, som till exempel att stapla klossar eller att lägga leksaker i en påse. Det kan då och då leka med barn i sin egen ålder, men under ett eller två år till är det parallellek som dominerar – det vill säga att barnen leker bredvid varandra utan att egentligen leka tillsammans.

Ettåringarna tror att alla människor, lekar och lekplatser existerar enbart för att underhålla dem, och de är inte särskilt inställda på att dela med sig. Det är bra att lägga grunden till ett mindre egocentriskt beteende, men förvänta dig inte för mycket innan barnet har nått det tredje levnadsåret.

Tips på lekar och aktiviteter
Läsning och barnramsor: Läs gärna böcker med barnramsor och sjung sånger för barnet. Det stimulerar minnet och de verbala färdigheterna. Det skapar också en grund för framtida läsning och språkutveckling.

Vem är jag? Gör ett kollage eller ett album med bilder på viktiga människor i barnets liv – släktingar, nära vänner och barnvakter. Peka på de olika personerna och säg deras namn. Fråga barnet: ”Var är mormor?” Se om barnet kan hitta mormor. Om barnets verbala färdigheter är väl utvecklade kan du också peka på ansiktena och fråga: ”Vem är det?” Liknande aktiviteter stimulerar barnets utveckling av ordförråd och minne.

Till föräldrarna: Mamma! Pappa!
Det är spännande att följa barns språkutveckling, från de första försöken att bilda ord som ni kan förstå till att kunna föra korta samtal. Barn är ofta bra på att göra sig förstådda. De får omedelbart bevis på ifall de uppnår det de vill med att fäkta med armarna, eller med blickar och ljud efter varje ord. När det inte fungerar kan de bryta strategi. Men ibland tar frustrationen överhanden.

Kanske är ni frustrerade och längtar efter att barnet ska börja prata mer? Kanske är ni oroliga för att barnet halkar efter i utvecklingen? Kanske suckar ni uppgivet när ni hör hur mycket den jämngamla grannflickan pratar? Att uppleva sådana skillnader mellan barn är en del av att vara förälder.

Saker och ting är inte alltid som vi hade förväntat oss eller hoppats på. Ditt barn är en självständig individ, och till och med om det lever i tätt samspel med er kan ni inte styra barnets temperament eller beteende. Men ni kan rätta till och återkoppla till det ni önskar att förstärka.

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikel16 månader
Nästa artikel14 månader
DELA