Våren 2006 bestämde vi oss för att sluta ha skyddat sex. Jag har längtat efter barn så länge jag kan minnas. Även som tonåring och liten flicka.

Det var med pirr i magen detta ”projekt” startade och vi trodde, både jag och A, att inom något år har vi en liten knodd hos oss. Någon som är hälften mig och hälften A. Någon som vi kommer älska förutsättningslöst. Och som kommer älska oss tillbaks.

Tiden gick, och mensen kom. Månad efter månad. Oron smög sig på, först sakta, och sen som en stor bomb.

Jag började söka lite information på nätet och läste mig till att man kan använda sig utav ägglossningsstickor för att ha lite bättre koll på vilka dagar som är lättast att bli gravid.

Vi testade detta under några månader, men fortfarande hände ingenting. Jag började bli orolig på riktigt och i september 2008 påbörjade vi en utredning för att ta reda på varför vi inte blev gravida.

Efter ett par månader fick vi domen. Vår läkare berättade att vi till 99% inte kommer kunna få barn på naturlig väg och blev rekommenderade att använda oss av provrörsbefruktning (IVF).

I augusti 2009 var vi på vårt första informationsmöte på Sahlgrenska. Sedan var det bara att invänta mensen för sedan påbörja vårt första IVF. I mitten av september var det sen dags. Jag började med en nässpray, som man tar tre gånger om dagen, för att stänga ner kroppens egna ägglossning och försätta kroppen i klimakteriet.
När detta sedan är uppnått får man sätta igång med att ta sprutor en gång per dag för att stimulera kroppen till att producera flera ägg. När dessa har uppnått önskvärd storlek plockas de ut under ett vaginalt ingrepp som görs under lokalbedövning och smärtstillande.

Vi hade ett bra resultat och fick ut nio ägg. Fyra av dessa befruktades som de skulle och ett sattes tillbaks i mig, två dagar efter äggplock. De övriga tre frystes ner för framtida försök.

Efter ungefär två veckors tid var det dags för graviditetstest, som till vår stora förvåning resulterade i ett plus. Jag var gravid! Lyckan visste så klart inga gränser och det kändes så jäkla bra. Tyvärr var den inte långvarig, redan efter en vecka fick jag missfall. Någonting som har tagit väldigt hårt på oss. Smärtan vi känt har ibland känts så stark att det har varit svårt att andats. Och rädslan att aldrig lyckas gömmer sig konstant i skuggorna.

Vi sörjde och sörjde, men efter ett tag kände vi oss redo för att köra igen så i mitten på februari har vi gjort ett FET(Frozen embryo transfer.) Vilket innebär att man använder ett utav de frysta äggen. Även detta försöket gav oss ett plus. 26 februari plussade vi igen och den 5 november skulle det vi längtar efter mest komma till oss. Ett barn.Det ville sig dock inte heller den här gången, utan den 8 mars var missfallet ett faktum. Efter detta kändes det som att vi aldrig skulle resa oss igen, men det gjorde vi. Även om smärtan fortfarande finns kvar.

Vi har under de senaste 4 månaderna gått igenom ytterligare 2 försök, båda tyvärr med negativa utfall. Just nu känns det ganska hopplöst, men vi tar nya tag under hösten, för ge oss, det kommer vi aldrig att göra!

IVF är någonting som många knappt vet existerar. Samma sak gäller ofrivillig barnlöshet. Det är svårt att säga hur många som är drabbade, men man tror att ungefär 10-15% av alla par i Sverige (200 000-300 000 par), är drabbade utav ofrivillig barnlöshet. Jag hör många runt omkring mig som säger att de ska skaffa barn om ungefär ett år, eller att de vill ha ett syskon om ungefär 1 ½ år, för det passar bra. Många har inga problem med att skaffa barn och det är jag glad för. För ofrivillig barnlöshet är ingenting jag önskar ens min värsta fiende. Men tänk på att barn är ingenting man skaffar. Det är någonting man välsignas med.

Jag, och många andra får ofta frågor som ”Ska inte ni skaffa barn snart?”, ”Inga barn på g?” osv. Tänk på att människor i er omgivning kanske vill ha barn, helst igår, men inte kan. Smärtan vi lever med är redan tung, så tänk er för, hur ni ställer frågan, innan ni ställer den nästa gång. Man vet aldrig vem som är drabbad.
 
****

Sara Andersson är 24 år och bor tillsammans med sin fästman och hund i ett hus i centrala Lidköping. Hon jobbar som handläggare på Försäkringskassan hi Lidköping och när hon inte jobbar är det mycket sport som gäller.

Saras blogg hittas på:

http://langtaneftertresamhet.blogspot.com

När är chansen att få barn störst?
Provrörsbefruktning IVF

 

 

Vad tyckte du om artikeln?  
Föregående artikelBad under förlossningen – så funkar det
Nästa artikelOtroliga animationer av födelsen
DELA