Fråga:
Hej Carola, Jag kommer i dagarna att få en stämning från min sons pappa på både umgänge och vårdnad. Jag har ensam vårdnad och har haft det från början, vår son är nu 2 år. Nu vill han ha halva. Och han vill ha umgänget på ett visst sätt. Jag blev lurad att tro att när barnet var 1,5 år så skulle jag vara tvungen att gå med på att skicka barnet till sin pappa. Pappan bor 30 mil bort. Dem senaste 7 månaderna har barnet varit där 4-5 veckor sammanlagt. Jag har mått väldigt dåligt under veckan han varit där, pappan är inte riskmedveten på något sätt och han lär barnet konstiga saker, för ett tag sen frågade han pojken om han hade fått klamydia. Att skrika och svära i telefonen är inga konstigheter heller. När pojken var mindre, runt 9 månader tog pappab fram ett paket fryst fisk ur frysen, drog upp pojkens tröja och tryckte det mot hans lilla rygg. Det här är bara exempel på korkade saker pappan gör, för att pappan tycker att det "är roligt". Han är även elak mot sina egna hundar framför sonen som förmodligen är väldigt förvirrad när det kommer till det, jag säger att man ska vara snäll mot djuren, pojken är visserligen bara 2 år, men han slår och sparkar djuren trots att jag visat från första början att man ska vara snäll, men det är kanske inte så konstigt när han ser hur hans pappa gör. Jag satte stopp för umgänget på pappans ort när jag efter 6 månader inte stod ut längre, pojken har haft ät och sovsvårigheter i ett mönster efter varje umgänge och sist han var hos sin pappa, i september så skadade han fingret under dålig tillsyn såpass att han fick sys ihop för att sedan sövas och opereras. Mitt ombud ger mig inga förhoppningar alls, utan menar att pappan med största sannolikhet kommer först och främst få gemensam vårdnad och sen att umgänget förmodligen kommer utformas på pappans ort. Jag vill helst vänta iaf 1 år till med det när pojken är såpass stor att han förstår vart han ska osv. Jag har heller aldrig nekat umgänge, pappan är välkommen så ofta han vill. Jag har erbjudit ho´nom både min och en kompis lägenhet. Men det är svårt att samarbeta med pappan, han vägrar lyssna och vägrar diskutera. Har pappan verkligen så stor chans? Jag blir så rädd, jag värnar om min sons bästa men det känns som om ingen tar mig på allvar. mvh
Svar:
Hej,
Innan domstolen fattar ett slutligt beslut i ärendet brukar ofta en utredning begäras in av socialtjänstens Familjerätt. I en sådan utredning har du möjlighet att få komma till tals vad gäller din oro. Det kan vara lämpligt att begära att det görs en utredning. Om utredningen stödjer din oro, har du större möjligheter att få igenom dina yrkanden.
/Karolina