Fråga:
Hej, jag ställer egentligen frågan som en anhörig till berörd part. Hur stor chans har pappan att få ensam vårdnad om sin son? Pappan i frågan är livrädd att ens diskutera detta då han har fått intrycket att det är lättare för mammor att få vårdnaden. Mamman och pappan är skiljda nu och mamman har träffat en ny och skaffat en nytt barn trots att de precis träffats. Iallafall så har hon aldrig brytt sig mycket om sonen som frågan handlar om. När han var liten hade han kolik och pappan fick ta allt ansvar. Hon åkte tex och sov hos kompisar och bara lämnade allt, pappan hade sitt jobb att tänka på med. Efter de separerat har hon knappt brytt sig om sin son, hon hjälper aldrig till och tycker mest han är jobbig att ha eftersom han kräver viss uppmärksamhet (han är 3 år). Han är världens snällaste och mår jättebra, men dock skulle det bästa vara för alla parter att pappan fick vårdnaden. Hon köper exempelvis aldrig nåt till honom (köper hellre cigaretter). Nu är väl inte det mest avgörande, men det är själva attityden att hon aldrig tar sitt ansvar. Hon är jättesnäll och kanske så snäll att det blir dumt. Men hon har inget engagemang för sin son. (Hur hon är med sitt andra barn vet jag inte, precis nyfödd). Så summa summarum är frågan om hur lagar och såna här processer går till? Är det så allmänt att mamman anses vara den som ska ha vårdnaden och om pappan får svårt för detta i fall frågan kommer upp? Tacksam för något som helst svar.
Svar:
Hej,
Utgångspunkten för vem som ska ha vårdnaden om ett barn är barnets bästa. Oftast är det bästa för ett barn att det finns två vårdnadshavare som bryr sig och tar ansvar, men det kräver naturligtvis ett någorlunda konfliktfritt samarbete och att ingen av föräldrarna är olämplig som vårdnadshavare. Utifrån din beskrivning verkar det vara pappan som tar mest ansvar och har pojken boende hos sig. Frågan är hur föräldrarnas samarbete ser ut. Motarbetar mamman i frågor som rör pojken? Hur mycket är pojken hos sin mamma? Är mamman är lämplig eller olämplig som vårdnadshavare? Är det för pojkens bästa att pappa har ensam vårdnad? Detta är frågor som man måste ta ställning till innan man går vidare till en vårdnadstvist. Det låter i allafall som att pappan försöker samarbeta med mamman, vilket han ska fortsätta med så långt det är möjligt. Om pappan inte har försökt men det tidigare, så kan man vända sig till kommunens Familjerätt för att få hjälp med samarbetssamtal och rådgivning. Detta är att rekommendera innan man drar igång en vårdnadstvist som är kostsam både ekonomiskt, tidsmässigt och känslomässigt. I annat fall tycker jag att pappan ska konsultera en jurist eller en advokat för att undersöka förutsättningarna för att nå framgång i en vårdnadstvist. Man bör anlita en sådan att företräda en tvist. Om förutsättningar finns för att gå vidare, brukar ombudet kontakta motparten för att ta reda på hans eller hennes inställning i frågan. Kan man inte nå en frivillig överenskommelse, får man ta ställning till om en stämningsansökan ska lämnas i till tingsrätten i den ort där barnet är skrivet. I vårdnadstvister brukar en utredning ofta begäras gällande föräldrarnas lämplighet och barnets behov. Det är kommunens Familjerätt som genomför utredningen.
/Karolina Haeggström