Fråga:
Vår son, född -76, fick två barn (4 och 6 år idag) med en kvinna från Thailand. Han träffade henne under en resa i Sydostasien och hon flyttade till Sverige. Allt såg så bra och fint ut under några år. Men efterhand förstod vi att kvinnan var "omogen" och snart tröttnade på äktenskap och barn. Det var inte roligt längre. När vi lärde känna henne lite närmare kunde vi förstå att hon till sättet fortfarande var en tonåring. Vi har nu i efterhand fått veta att hon som 16-åring fick en flicka i Thailand som hon lämnade till sin mor och hon har inte haft någon kontakt med sin dotter under alla år. Barnen har stannat hos sin pappa och det ser ut att fungera bra med förskola och skola. Han har god hand med barnen och vi, föräldrar och syskon stöttar så gott vi kan på olika sätt. Barnen är verkliga guldklimpar och älskade av alla i släkten. Problemet är att vår son får ta hela ansvaret för barnen. Hans fd struntar totalt i barnen. Det går månader mellan hon kontaktar barnen och uppgörelser om helger då hon skall ha barnen struntar hon ofta i. Hon har långa tider saknat egen bostad och kvartat hos bekanta. Vi undrar förstås hur barnen har det de helger hon har barnen. Hon har dragit på sig stora skulder och bl a förfalskat vår sons namnteckning. Nu har hon för andra gången på två år åkt till Thailand och gjort sig oanträffbar. Med en veckas varsel åkte hon och har nu varit borta i två månader. Ingen vet när hon kommer tillbaka. Hör inte av sig. Flickan, det äldsta barnet saknar trotts allt mamma och frågar efter henne. Grabben bryr sig inte lika mycket (tror vi). Vi har föreslagit vår son att han skall söka ensam vårdnad om barnen. Han vill att barnen skall få träffa sin mamma vilket vi tycker är självklart (om hon bara vill). Han har försökt få med sig sin fd sambo till familjerätten för en diskussion men hon vägrar. Han har fått besked om att det endast återstår en stämning som han anser sig inte ha råd med detta. Vilket råd skall vi ge vår son?
Svar:
Det är sorgligt att mamman inte verkar förstå barnens behov av henne och dessvärre är det svårt att tvinga henne ta mer ansvar. Det kan vara en poäng med att ansöka om ensam vårdnad om det är så att mammans sätt försvårar samarbetet och därigenom barnens vardag. Om hon gör sig oanträffbar långa perioder, kan er son behöva fatta beslut kring barnen själv. Vissa beslut kan behöva fattas av båda vårdnadshavare och svårigheter kan uppstå om hon inte samarbetar eller är anträffbar. Er son måste själv bestämma hur han vill gå vidare i detta. Frågan är hur pass illa han anser att den nuvarande situationen är och vad som på vilket sätt ensam vårdnad skulle bli bättre för barnen. Om barnen har det dåligt hos mamman när hon har umgänge, är det hans skydlighet som vårdnadshavare att ingripa, även om de har gemensam vårdnad. Umgänget måste fungera för barnen! Ett sätt att få med mamman till Familjerätten kan vara att er son kontaktar en jurist som tar kontakt med henne för att försöka förmå henne till att gå på samarbetssamtal.