Det är sällan nu för tiden som jag upplever att Sebban håller på att brista när vi är i affärer. Det har inte varit så farlig om man jämför med andras historier och jag ska verkligen inte klaga.
Men idag så kände jag att situationen för Sebban blev nästintill för mycket. Vi hade varit inne hos morfar och sedan handlat mat på hemvägen. Något försenad med lunchen, men han hade fått banan och lite drickyoggi så jag var rätt säker på att det skulle klara sig ändå.
Därför passade jag på att smita inom blomsteraffären också för att handla med blomma till besöket vi skulle på senare på eftermiddagen hos grannen som fått en söt flicka i måndags.
Inne i affären var det mycket folk och vi tog en nummerlapp och jag konstaterade att det var 10 före oss. En chansning alltså… Det var varmt och vi stod med tjocka jackor och svettades. Sebban tappade humöret och svor lite, trotsade och gick fram till kassan fast det inte var vår tur. Jag lyckades locka bort honom från kassan och vi stod lite vid sidan om och jag pratade lugnande med honom lite tyst. Jag såg att några äldre kvinnor sneglade på oss, kände obehaget komma krypande och gick nästan i försvarsställning, var beredd att ge svar på tal om det skulle sägas nåt.
Jisses,vad kom de känslorna ifrån? Kanske är jag lite extra känslig och inbillade mig? De kanske stod och tänkte på nåt helt annat och bara råkade rikta blicken mot oss? eller så kanske de kände igen sig i hur det kan vara *L*
Nu är min älskade son mycket duktig på att hämta upp, lugna sig och kämpa på och det var precis det som hände. När han söker min blick så frågar han om råd, blir lugn och vi liksom “snackar” genom ögonen. Det ordnar sig Sebban! Duktiga goa Sebban fixade det galant till slut och vi betalade och körde hem till hemmets lugna vrå.
Att ha ett handikapp som inte syns är speciellt och man får va beredd på att vissa kan tycka att de är ouppfostrade och att man är en slapp förälder. Man vänjer sig och lär sig att tänka bort och idag är jag glad att det i media börjar uppmärksammas och folk är uppriktigt intresserade av att lära sig vad de olika diagnoserna innebär och vill förstå.
Vill passa på att tipsa igen om min bloggvän Mamma Zoffe som satt i tv-soffan hos Malou i fredags och pratade om sitt liv med sin son Samuel.
Kika in på bloggen http://blogg.aftonbladet.se/19846/
Passa också på att titta på tv4 play http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=%22folk_pratade_bakom_ryggen_pa_oss%22&videoid=1092020
Nu är det återigen mys med sonen framför Dansbandskampen :)
KÄRLEK,OMTANKE,RESPEKT!
Kram från Jill