 |
| En 2 månader gammal bebis, med stort navelbråck. |
Navelbråck brukar förklaras med en medfödd svaghet i bukväggen där naveln sitter. Defekten i bukväggen kallas bråcköppning och kulan som sticker ut kallas för bråcksäcken. Bråcksäcken är en utskjutning av bukhinnan och innehåller oftast bara fettväv, men i vissa fall även en liten bit av tarmen. Eftersom navelbråck är medfött finns det alltså inget sätt att förebygga det.
Navelbråcket är i de allra flesta fall ett ofarligt tillstånd och beror på att själva hålet som navelsträngen gått igenom, inte stängts fullständigt efter födseln. Stängningen sker långsamt och kan pågå fram till barnet är 3-4 år. Därför är det också vanligt att man väntar med att operera bråcket.
Försvinner oftast av sig själv
Bråcket går som regel tillbaka av sig själv och vanligtvis sker detta innan barnet är två år. Bråck som inte gått tillbaka hos barn över fyra år förekommer - först då är det aktuellt med en eventuell operation. Denna görs då framför allt av kosmetiska skäl.
Hos många barn är bråcket minst på morgonen men blir tydligare under dagen. Storleken ökar också när barnet skriker eller spänner magmusklerna. Storleken kan variera från en ärtas till knytnäve, beroende på hur stort bråcköppningen/hålet är. Bråcket gör inte ont på barnet.
 |
| En treåring med lätt navelbråck. |
Skall vara mjukt
Om bråcket är hårt kan det vara inklämt. I dessa fall krävs akut inläggning och operation Detta gäller också om barnet har uppenbara magsmärtor.
Förr var det vanligt att tejpa fast bråcket. Så gör man inte längre och läkare rekommenderar det inte.
Har du erfarenhet av navelbråck? Kommentera!
Källor:
Barnläkare Peter Voitl
Patienthandboken