tid med barnet skapar "känslan"

Jag är en av de där...männen. Och jag känner i varje fiber i min kropp att jag hör ihop med mitt barn, vill lära känna honom, förstå honom och vara den mest naturliga personen i världen för honom att vända sig till. Att snacka biologi och vad som är "naturligt" är så kontraproduktivt. Det är väl klart som fan att engagemanget och intresset skapar relationen, och därmed "känslan". Men det där med biologi är bra att skylla på, när man vill smita ifrån ansvar, eller att förklara sånt som man egentligen skulle vilja ändra på fast man tror det inte går. Men det är väl som med allting annat - vi skapar vår egen verklighet. Om du tror att det är så Sandra, så blir det så. Du blir den som alltid vet lite bättre eftersom du är mamma och din kille/man håller sig ett steg bakom. Sorgligt.