Isabelle 24.08.2009
Fråga:
Hej
Jag har en son som är 2,5 år. Han är såklart i trotsåldern som alla andra, problemet är förutom allt trots att han väldigt ofta skadar andra barn.
Både oprovocerat och när han är arg eller något går fel. Knappt går det en dag utan att det händer något, han både slåss med händerna och med saker. Idag senast så drämde han till en av mina vänninors dotter som är ett år yngre, med en spade i huvudet så det blev ett djupt jack i pannan. Och detta händer varje dag hela tiden. Både barn han leker med och andra han inte känner. Även många vuxna som han slår, kastar grejer på och ibland bits han när han blir exalterad verkar det som. Han kan helt oprovocerat gå fram till någon i sandlådan och knuffas eller drämma till eller hälla en hink sand över huvudet på andra barn.
Verkar som att han tycker det är kul när andra blir ledsna. Att man förklarar att han inte får kompisar om man gör på det sättet verkar han itne bry sig om. Bortsett från att allt detta är väldigt pinsamt hela tiden så är jag allvarligt rädd att han ska skada någon annan allvarligt. Detta händer i hemmet, på dagis, hemma hos folk. Förutom detta är han väldigt väldigt aktiv, antingen är han uppe i varv eller så sitter han nästan apatisk i tv-soffan. För det mesta är han glad och uppåt men som sagt väldigt hyper och nästan överaktiv.
Han har en 8-mån syster som får utstå lite grann men ännu inte så farliga grejer, mest av allt så pussar han på henne som tur är... Vad gäller trotsen så får han såklart väldsamma utbrott när han är arg men det misstänker jag är normalt för åldern. Vad göra för att han inte ska skada alla barn? Vi har försökt prata i lugn och ro med honom, samt lyfta bort honom när det händeroch låta honom sitta själv och inte delta i leken. Etc etc, känns som det inte spelar nån roll vad man gör...
Hjälp och tips eller bara svara om det finns nån med liknande problem så kan vi stötta varann!
Svar:
Hej
Det är verkligen angeläget att ni hjälper er son att sluta med dessa attacker. Jag utgår ifrån att de leder till att ni ger honom många tillsägelser per dag och på det viset blir han ju negativt bekräftad alldeles för ofta.
Hur påverkas han av tillsägelserna? Känner ni att ni når fram ibland? Även om barnet inte tydligt visar att det lyssnar är det förödande för självkänslan att göra FEL HELA TIDEN. ”Nu är mamma besviken på mig”. ”Jag gör bara massa dumma saker”. Hur ofta finns det chans att berömma och bekräfta er son positivt? Det är jätteviktigt för hans självbild att få uppleva det. Ofta kan man ha glädje av barns inneboende lust att vara duktiga och att de då också vill göra bra saker.
Går det att sänka hans hastighet? Med ett så högt tempo måste det vara svårt för honom att riktigt hänga med i allt som sker. Vad händer när ni sitter ner en längre stund på golvet och försöker följa med i hans lek? Går det att sänka aktivitetsnivån då? Det vore bra för er son om ni kunde vara steget före honom, och på det viset förhindra att en ny liten katastrof inträffar. Försök också att sätta ord på hans känslor och hjälp honom att på sikt uttrycka känslostämningar i ord och inte i fysiska attacker.
Hjälp honom alltid att be om förlåtelse och göra det bra igen gentemot den som han gjort illa. Annars finns risk att den skulden finns kvar som en stress som driver honom att göra något nytt dumt.
Ni har nog ett ganska dryg arbete framför er men det är uppenbart att han inte kan klara detta själv så ni måste hjälpa honom. Han måste få en positiv bild av sig själv som en god kompis och en fin kille.
Lycka till!
Eva