annelie 10.11.2008
Fråga:
Hej Jag har en son på 2 år och 3 månader. Vi lever i lägenhet och hans pappa och jag är gifta. Han har gått på dagis i straxt över 1 år. Han har kompisar och är poppis bland kompisarna, han har även en bästa kompis som han hänger ihop med. Han fungerar bra socialt och hjälper de som är mindre. När han är hemma eller vi är på väg någonstans säger han ofta "nej, annika och anna! Annika och anna är hans fröknar (han har en till men hon började senare) Han vill liksom försäkra sig om att han inte ska träffa Annika och anna. Någon gång har han varit ledsen och inte velat att jag ska gå ifrån dagis på morgonen men oftast är lämningen inga problem alls. (hans pappa upplever att det aldrig varit problem med lämningen) När vi säger att du ska få träffa jack (hans bästa kompis) säger han nej träffa jack! nej annika och anna! Jag arbetar själv som förskolelärare och upplever annika och anna som väldigt kompetenta och duktiga.. ingen av dem har barn. Hemma så får han hur mycket kärlek som helst, vi gör saker tillsammans hela familjen hela tiden och kramas och pussas(speciellt jag...) Han sover i samma säng som mig pga att vi ska renovera hans rum men det har inte hunnits med än. Hans pappa sover i det rummet pga att han snarkar. jag känner mig ledsen och nedstämd när jag vet att han är där och inte vill, varför säger han så? är det för att de är strängare där och han inte kan linda dem runt fingret som han gör hemma med oss föräldrar? Ska jag byta dagis? låter jag inte honom stå på egna ben tillräckligt? då menar jag med närheten och tillgängligheten i tex sovsituationen. snälla hjälp mig! annelie
Svar:
Hej,
Det är svårt att veta vad din son uttrycker med sina meningar ”nej Annika och nej Anna”. Han är ju mitt i en utvecklingsfas där mycket av hans energi går åt till att säga nej och kolla av vad gränserna för hans bestämmande går. Är det verkligen en protest eller ligger det också en fråga i hans påstående? Är det till förskolan vi ska gå nu? Du säger att han också säger ”nej Jack” trots att du vet att han tycker mycket om att leka just med Jack.
Eftersom du har förtroende för förskollärarna och lämningarna nästan alltid går bra och du inte har hört talas om att din son har det jobbigt på dagis tycker jag inte att du ska fundera på att byta förskola. Ett byta skulle ju innebära en stor påfrestning för honom innan han lärt känna den nya miljön och de nya förskollärarna. Möt istället han ”nej” med ett lugnt övertygande att det ni planerat kommer att gå bra. Du ska hjälpa honom så att ”nej” på sikt blir ”JA”.
Lycka till!!
Eva