Susanne 18.01.2010
Fråga:
Vår dotter är 2,5 år och en social, smart och underhållande liten tjej. Hon har alltid haft "nära till sina känslor" och har ett hett temperament. Men sen ett par veckor tillbaka har hon förändrats väldigt mycket och jag har faktiskt tänkt tanken att hon är psykiskt sjuk på något sätt!! Hon får fruktansvärda vredesutbrott där hon blir som besatt. Det går ej att få ögonkontakt med henne, hon skriker så att hon blir blå, hon blir stel som en pinne och det nästan skummar vit saliv runt munnen på henne. En bekant till mig som såg henne under ett av utbrotten sa att min dotter såg ut som flickan i skräckfilmen "Exorcisten"....hon blir alltså riktigt läskig! Utbrotten kommer när hon är trött och inte får sin vilja igenom. Sist fick hon ett utbrott i mataffären när tog bort henne från lösviktsgodiset. Hon har även fått utbrott när hon vägrar gå hem från förskolan, då har personal fått lov att hjälpa mig för att jag inte klarar av att klä på henne själv. Jag mår jättedåligt av detta och är orolig att min dotter är sjuk eller onormal. Vad ska jag göra? Hur ska jag hantera hennes utbrott?? Efter utbrotten blir hon jättetrött och vill ha mycket närhet. Hon kramas långa stunder efteråt. Hon verkar ångerfull. Jag orkar inte mycket mer. Jag drar mig för att ta med henne på offentliga platser och det känns som jag får tassa på tå för att inte göra henne vansinnig. Så här kan vi inte ha det! Kan du hjälpa mig?
Svar:
Hej!
Er dotter har kommit in i en fas då hon mycket starkt vill hävda sin egen åsikt och få sin vilja igenom. Det är naturligt i hennes ålder och hon är inte psykiskt sjuk. Utbrotten är påfrestande både för henne och för omgivningen och det viktigaste ni kan göra är att försöka att lugna henne. Försök att på olika sätt avleda, skoja bort eller prata lugnande till henne utan att ni ändrar på den gräns ni redan satt. Hon behöver er hjälp att träna sig på att lugna sig fast hon inte får som hon vill och hon blir så ”arg att hela jorden skakar”.
Bästa sättet att lugna är givetvis att själv vara så lugn som möjligt. Försök att visa henne att du inte blir orolig eller maktlös när hon får dessa känsloutbrott. När hon har tillräcklig erfarenhet av att det inte riktigt lönar sig att bli så upprörd för ett nej, kommer hon att lugna sig.
Lycka till!
Eva