Hanna 16.11.2009
Fråga:
Har en son som alltid varit väldigt krävande. Aktiv, sover dåligt och oroligt, rutinbunden, leker nästan enbart m bilar (gärna ställa dem i rader el placera gubbar i dem) gnäller mest hela dagarna och får massor av utbrott då något går emot honom el inte blir som han trott. Han är väldigt mammig. Har en lillebror på 1år som han ofta knuffar och sparkar å är elak emot men är oxå en mkt emotionell liten pojk när HAN vill. Säger ofta att lillebror stör, vilket han säkert många gånger gör i hans värld. Går i fsk 15tim. Där e han lugn och rel. tyst. Vill aldrig dit och vill alltid hem m de påstår att han trivs. Jag oroar mig f att de är ngt med honom eftersom han kräver så enormt hela tiden. Vi går nästan under hemma. Vi kan knappt ha besök el åka bort eftersom han kräver mkt av oss även då och varken äter el sover då vi e borta el iaf mkt dåligt. Han vill ha 110 procent av oss hela tiden! Va är det här? Jag har en magkänsla som gör mig mkt oroad. Pratade m BVC m de menade han e f liten för att "se" ngt. Jag ger all min tid åt mina barn och blir mkt ledsen av detta. De känns som vi inte är en normal familj eftersom vi hela tiden måste anpassa utflykter och aktiviteter efter vår ena son. Lillebror har humör m är i övrigt inte alls lik sin bror (inte under spädbarnstiden heller). Han sköter sig oftast borta men kan istället fullständigt explodera väl hemma m ngr gånger har han betett sig jobbigt även borta. Han ställer oxå gärna saker exakt bredvid varandra å jag får inte ändra ngt då blir han galen. Nu är han fäst vid tv och de är oxå enda gången han kan vara i lugn och ro. I övrigt är han en underbar pojk som jag älskar av hela mitt hjärta. Han e go och kramig. Men bör jag forts ha oro? vad beror hans utbrott, gnäll och fix idéer på mm? Tacksam f svar. Mvh HANNA
Svar:
Hej
Du beskriver verkligen en mycket jobbig situation. Jag uppfattar att han varit ett känsligt, svårtröstat barn sedan han var helt liten. Jag gissar att din oroliga ”magkänsla” handlar om att du funderar på om er son har någon form av handikapp. Det som talar emot det är att han fungerar tillfredställande på förskolan och att han oftast är lugn när ni är borta. Det är alltså i familjesituationen som expositionerna äger rum. Du beskriver att han alltid varit känslig och aktiv och svår att lugna och han har ett helt annat temperament än sin lillebror. Tydligt är att han inte klarar av olika frustrationer utan är mycket beroende av att ni hjälper honom att ”göra det bra igen”. Jag gissar att det finns många negativa förväntningar både hos honom och hos er föräldrar som är angelägna att bryta. Om ni fortsättningsvis känner att ni inte hanterar situationen bör ni vända er till er BVC-psykolog för råd och behandling.
Vänlig hälsning!
Eva