Robert 05.01.2009
Fråga:
Hej Eva, Jag och min sambo har två barn tillsammans, Daniel och Fredrik. Daniel (5år) är en lugn och fin kille som är jättesnäll och empatisk. Fredrik vår yngste (2 år) växlar mellan att vara en super fin dunderkille till att vara ett veritabelt monster. Han skriker så han nästan kräks, sparkar, rivs (speciellt sin äldre bror), kastar saker. Säger man till honom så blir han ännu argare. Vad kan man säga, efter 2 år av alldeles för lite sömn (han vaknar mycket på nätterna) och denna ständiga kamp, kamp om att han inte ska riva ut allt ur skåpen, rita på väggarna med pennor, allt allt allt, elände man kan tänka sig, så är humöret svårt att tygla emellanåt. Har du några råd att ge? om inte, var kan man vända sig för att få hjälp? skulle verkligen uppskatta en kommentar, och kanske några rådande ord. mvh, // Robert
Svar:
Hej Robert!
Det låter som om era två söner har ganska olika temperament och att er yngsta son är en känslig liten kille som kräver mycket hjälp av er föräldrar. Som 2-åring är han ju just nu i en ålder där han vill bestämma och testa gränserna för detta bestämmande. Det är klart att ni ska säga till honom, även om han blir arg, och hindra honom från att göra illa sin storebror. Han vill ju inte göra ”dumma” saker eller att ni ska bli arga på honom. Det bara blir så. Han behöver verkligen mycket hjälp av er i dessa situationer för att lugna sig.
Känsliga barn har svårt att komma i balans igen efter ett utbrott. Det är verkligen en konst för er föräldrar att lyckas vända ”katastrof -situationerna” så att lillebror lugnar sig. Men det är den hjälpen han behöver från er. Kan ni se ett mönster i utbrotten? Går det att förstå vad som oftast utlöser dem? Att han vaknar så ofta på nätterna, gör det att han har ett sömnunderskott? Handlar utbrotten ibland om en önskan om uppmärksamhet? Är er yngsta son känslig för lågt blodsocker?
Er stora svåra föräldrauppgift är att mjukt och effektivt lugna er lilla pojke och egen irritation gör nog tyvärr situationen ännu svårare för honom. Den ni kan vända er till för ytterligare råd och stöd är BVC-psykologen i kommunen.
Lycka till!
Eva