Fråga:
Hej! Vår dotter är 2 1/2 år och trotsig till och från. Vi försöker att vara konsekventa och välja våra strider. Men hur man än gör känns det som att det är så mycket KONFLIKT hela tiden. Hon är en riktig ögontjänare också, vet så väl vad hon inte får göra men gör det ändå och kollar in vår reaktion när hon gjort det. Vi försöker säga till på skarpen (gång på gång...) men... finns det något annat sätt? Känns tröstlöst att hålla på och tjata och vara arg hela tiden. Har förstått att de använder "time out" på dagis (barnen får sitta på en bänk och fundera nån minut på vad de gjort). Är det bra i ditt tycke? Vad tycker du om ordet skämmas? Ska man använda det? Finns det andra sätt?
Mvh Mamma Magdalena
Svar:
Hej mamma Magdalena!
Livet tillsammans med en två och halvtåring är frustrerande, fantastiskt, slitigt och en stor utmaning. Det ingår ett stort antal konflikter varje dag! Er dotter säger NEJ därför att hon nu mycket tydligt har en egen vilja och hon behöver hela tiden kolla av var gränserna för hennes önskningar går. När barnet är i 2 års åldern har det den intellektuella förmågan att tänka "nej" och också den språkliga förmågan att säga det, det innebär att barnet testar detta flera gånger per dag med olika erfarenheter. Detta är nödvändigt för hennes utveckling till en självständig och trygg person men samtidigt en mycket krävande period för hennes föräldrar. Ibland är hennes protester också det bästa sättet att få uppmärksamhet av sina föräldrar som sysselsätter sig med något annat än den lilla dottern.
Det låter klokt av er att anstränga er att vara konsekventa så att er gräns gäller även om dottern protesterar och får ett utbrott. Om man som förälder ger sig efter att barnet protesterat kraftfullt en stund kommer barnet garanterat att skrika ännu mer och få ett ännu större utbrott nästa gång. Barnet har ju lärt sig att det går att påverka förälder genom utbrotten. Försök istället att så lugnt som möjligt och utan egen ilska hålla kvar ”nejet” och bekräfta din dotter i att man kan bli väldigt arg när man inte får som man vill. Men ilskan gör inte att Pappa eller Mamma eller dagisfröken ändrar gränsen i alla fall! Om man som förälder i konfliktsituationen själv blir arg och irriterad blir det en extra stress för barnet som då kanske går ännu mer i ”baklås”. Din dotter behöver ditt lugn för att själv kunna lugna sig.
Ett barn behöver stöd av och träning i att med sina föräldrar klara att ”fast jag blir så arg att jag nästan spricker så blir det inte som jag vill och jag måste lugna mig igen”. Det är viktigt att kunna i livet. Det är här ”time-out” kommer in. Om den metoden ska fungera måste barnet efter en konflikt kunna lugna sig själv och ensam få tillbaka sin balans igen. Det är oftast alldeles för svårt för ett barn i två och ett halvt års åldern. Därför är det mycket bättre att erbjuda sin egna lugna närvaro och som jag nämnde tidigare, bekräfta barnets känslor av ilska och att hon självklart får vara både arg och ledsen men att det inte påverkar den satta gränsen.
Känslan av skam som vi vill framkalla när vi säger att barnet ”borde skämmas” är en väldigt kraftfull känsla/affekt som vi föräldrar bör använda med mycket stor försiktighet. I de allra flesta gränssättnings situationer är det alldeles för tungt för barnet att mötas med det totala avvisandet som skammen innebär, så använd det mycket, mycket sällan.
Vänliga hälsningar Eva